Härligt med fotboll på Arktis ( Nordpolen ). Ni vet väl att Grönland har ett eget landslag?

#1 Ja, jag ser att de b l.a. medverkat med både herr- och damlag i Island Games , där 24 öar från hela världen möts i en mängd olika idrottsgrenar, bl.a. då fotboll. Bland de deltagande öarna finns Falklandsöarna, Färöarna, Samoa, Rhodos, Menorca, Åland, Grönland och Gotland. Förra spelen (2013) hölls på Bermuda, och 2015 möts man på Jersey. Tror att grönlänningarna tog sig till gruppfinal i fotboll senast men förlorade på straffar mot hemmanationen.

Det finns något som heter Conifa där lag som står utanför Fifa kan delta. Det spelades ett VM i Östersund tidigare i år där bland annat Sapmi deltog som är ett samelandslag.

http://sv.wikipedia.org/wiki/ConIFA

#Verkar som det har varit struligt med den samiska fotbollen några år, så det är bara att hoppas att det går bättre nu! Ett av problemen för dem är ju att de bästa spelarna är med i klubblag i de nationella ligorna, och det är svårare för deras förbundsledning att få loss spelare på det sätt de nationella landslagen kan.

Fotbollslag och deras maskotar skulle kunna bli en egen rubrik, för det finns gott om djur anställda av klubbar ute i världen. Geten Hennes till exempel är en levande tradition hos FC Köln, eller "levande" förresten - getter dör ju de också, och nuvarande Hennes har ordningsnummer VII. Hennes I skänktes till klubbens dåvarande coach 1950 , blott två år efter att klubben grundats, så getterna är starkt förknippade med klubbens historia - de  finns ju t.o.m. på klubbemblemet!

Den mest lyckobringande geten var Hennes IV, som var klubbget när laget vann den tyska dubbeln, ligan och cupen, 1978.

Hennes är inte sponsrad av den svenska klädkedjan,  i så fall borde han f.ö. heta Mauritz, eftersom Hennes är en getabock.

Själv är jag lite blödig när det gäller djur, men Hennes verkar ha det rätt bra. Veckorna tillbringar geten hemma hos uppfödaren, och under matcherna har han med sig en stor påse med morötter och blandat bröd att kalasa på under matchen. Betydligt sundare än våra popcorn och colan…. 

http://www.dw.de/hennes-the-billy-goat-is-fc-colognes-lucky-charm/a-6688685

Här är två självutnämnda maskotar - man blir lite varm om hjärtat att se leendena hos spelarna! Fast man kunde ju ha burit ut inkräktarna lite värdigare…

Kul att se vovvarna  storma planen. Förmodligen bryr dom sig inte vem eller vilka som är på planen..

Många har förstås hört talas om Leif Boorks träningsläger med Djurgårdens hockeylag, då det bl.a. käkades huggorm. Men fotbollslaget Dallas Tornados säsongsförberedelser 1967 var nog snäppet värre - BBC har utnämnt det till tidernas mest bisarra träningsläger och gjort ett program om det. Här är några av incidenterna: man spelade träningsmatch i Saigon under Vietnamkriget, ställdes öga-mot-öga med kinesiska milismän, smög sig över gränsen mellan Pakistan till Indien i farlig närhet av beväpnade vakter på båda sidor och med bengaliska tigrar i omgivningen, samt spelade en match i Singapore där man blev utsatta för stening. Den ene svensken i laget, Jan Book från Jönköping, fick en sten i huvudet efter den matchen men kvicknade till. (Den andre svensken har jag inte hittat ännu.)

En vecka i solen på Mallis under förvåren, det är väl ungefär det värsta svenska fotbollslag brukar utsätta sig för?

http://www.bbc.com/sport/0/football/28451609

#8 En annan deltagare på turnen var den norske målvakten Odd Lindberg, som senare hamnade i ÖSK och med tiden blev professor på Örebro Universitet. Odd spelade även en tid i IFK Göteborg med "Svennis" som tränare. Mer om Odd Lindberg på nedanstående länk, scrolla ner till 13 oktober (2010).

http://www.olis.nu/docs/arkivet_cafe.htm

Karlstad har aldrig haft något herrlag i högsta serien även om det var nära en gång i början av 1980-talet. Här finns bilder från början av förra seklet. Matcher på Malmtorget i stadsdelen Klara.

http://karlstadhistoria.wordpress.com/2010/02/12/fotbollsmatch-pa-malmtorget-i-klara-vid-forra-sekelskiftet/

Jan Jörnmark utforskar ju övergivna platser i vårt land. Så många övergivna fotbollsplaner tror jag inte att han har hittat, men i England finns det en del gamla planer med risiga läktare och igenvuxna planer.

En av dem är Wexham Park Stadium, där Slogh Town FC höll till 1973-2003. Märkligt nog fick Slough Town sin största framgång året efter att de kommit på kant med markägarna och lämnat sin hemmaplan. Säsongen 2004-05 slog man nämligen ut Walsall i en tidig omgång av FA-cupen. Klubben har också haft fyra landslagsmän i laget, nämligen fyra spelare som representerat Anguillas landslag. (Anguilla spelade VM-kval mot El Salvador 2008.)

Men Wexham Park Stadium står bara och förfaller, i likhet med en del andra arenor som kan ses på nedanstående länk.

http://www.youtube.com/watch?v=07__EgstYus

Tyske målvakten Lutz_Pfannenstiel, född 1973 i Bayern, var ingen dålig spelare, bl.a. deltog han i det tyska U17-landslaget på sin tid. Men det är inte av den anledningen han blivit mest känd, utan mer för att han lär vara den ende spelaren i världen som spelat i  FIFA:s samtliga sex kontinentala konfederationer. Pfannenstiel har representerat 25 olika klubbar i länder som Tyskland, England, Nya Zeeland, Singapore, USA, Brasilien, Sydafrika, Finland, Malaysia, Belgien, Kanada, Namibia, Norge, Armenien och Albanien.

Pfannenstiel har levt ett äventyrligt liv, mindre smickrande är att han suttit häktad i Singapore 101 dagar för misstänkt medverkan i uppgjorda matcher (han frikändes dock i brist på bevis). Under en match i England 2002 kolliderade P. så illa med en motspelare att han fick tre hjärtstopp, men hans karriär fortsatte ytterligare många år efter att han repat sig. Numera är P. talangscout för en tysk Bundesligaklubb.

Källa: Wikipedia.

#12 Det är mycket intressanta och dråpliga saker som hänt som man inte känner till.

#13 Ja, det gör ju bara fotbollen färgstarkare med alla historier som berättats eller väntar på att bli berättade!

Pfannenstiels märkliga karriär fann jag när jag sökte efter "journeymen", ett uttryck använt i England för sådana som representerat en mängd klubbar. ("Journeyman" sägs komma från franskans journée, med betydelsen dagsarbete eller dagsresa.)  Pfannenstiel är en sådan "vandringspokal" med sina 25 klubbar som spelare, men det finns faktiskt åtminstone några som representerat 29 klubbar. Trevor Bejamin är en av dem, och då talar vi inte om blåbärslag (med några undantag), utan riktiga storklubbar.

Att ha spelat i 29 klubbar tyder på en stor social anpassningsförmåga - eller också att man struntar i vilka man spelar tillsammans med…

I min ungdom samlade jag på klubbnålar från olika föreningar, minns jag inte fel hette företaget jag köpte dem från Sportemblem. Det var nålar lite exklusivare än dagens pins, oftast tillverkade av Sporrongs. De var inte särskilt billiga för en skolgrabb, men jag hade en liten fin samling av såväl inhemska som utländska lag. Även självhäftande klubbmärken ingick i samlandet. Några av mina kompisar samlade också, men vi bytte sällan. Det var inte bara favoritklubbar som fick äran att vara med i samlingen, en del märken köpte man bara för att de var så snygga.

Med tiden svalnade intresset och jag skänkte bort samlingen till en yngre släkting, och han har dem faktiskt sittande på väggen på samma märkessköldar än i dag - heders!

Googlade lite på nätet och fann att det finns sådana som aldrig slutade samla, utan har lagrat på sig tusentals märken. En av dessa märkesmän var gamle stormålvakten i Elfsborg, John Hedin (avliden 2009). Hedin hade en samling på runt 15.000 klubbmärken!

Om någon tänker köra igång och samla idag så ser jag att det dyker upp en del objekt ibland på Tradera och andra säljsajter. 

http://www.sydsvenskan.se/familj/dodsfall/malvakt-som-tog-for-sig/

Liverpool leker fotboll mot Tottenham. En nostalgisk tripp tillbaka till tiden då Tipsextra sändes i SVT och "plinget" i rutan och nu ska vi höra om vi fått kontakt med Staffan Lindeborg borta i England.  Vilka lördagseftermiddagar från studion i Göteborg.

Ja, Tipsextra är verkligen värd en mässa! Jag vill minnas att jag hört någonstans att allt började när Lars-Gunnar Björklund var över i England för att skildra rävjakt till häst när han fick nys om att det gick att köpa rättigheterna till ligamatcher för en spottstyver. Han kollade om Danmark och Norge var pigga på att dela på kostnaden, och så var det hela i gång. Idag skulle det knappast gå att göra liknande affärer…

#17 jo det startade 1969 tror jag. Lars-Gunnar Björklund och Bosse Hansson var väl dom första i att hålla i det hela. Sedan kom flera olika fotbollspersonligheter in i bilden. Ingvar Oldsberg var väl både kommentator och senare även studiovärd i programmet.

Var det inte så att engelsmännen blev lite avundsjuka på att nordborna, och att det var det  som gjorde att de 1970 körde igång sitt "Match Of The Day" ? Det här tror jag skall vara deras första intro. Kanske lite antik utformning med dagens mått, men signaturmelodin är ju klämmig…

Jag gillar ämnen som man kan slå sina kloka huvuden ihop över! Som det här med reklamen på klubbtröjorna, när började det, och vilken klubb var först?

Kollade lite bland FA-klubbarna, och där tycks Liverpool ha varit först, när de 1979 tryckte Hitachi på sina tröjor. Dock finns det en slamkrypare, eftersom Derby County redan 1976 hade ett ställ med reklam för SAAB. Men den dressen användes endast på lagbilder och i sponsorsammanhang.

#20 Redan 1975 försökte dock det engelska amatörlaget Kettering med reklamtryck för en lokal däckfirma på sin matchtröja, men blev efter några matcher beordrade av förbundet att avlägsna reklamen. Man försökte då att smyga in ett  "T" (som i "Tyres") efter klubbnamnet, men även det upptäcktes och förbjöds.

http://www.theguardian.com/football/2000/nov/08/newsstory.sport5

Ett av de (förmodligen) sista storlagen att hålla fast vid ett reklamfritt ställ var FC Barcelona.  Men säsongen 2006/-07 skrev man avtal med Unicef om ideell reklam, där klubben förband sig att skänka 0,7 procent av den totala omsättningen till barnrättsorganisationen. I december 2010 skaffade klubben sig en mer konventionell tröjsponsor i form av Qatar Foundation (Qatar Airways), dock utan att ta bort Unicef.

(Källa Wikipedia.)

Lite OT kan nämnas apropå Barcelonas (tidigare) reklamfria ställ att Brynäs i SHL kommer att köra med dress utan reklam i vinter. En ny trend? Jag gillar det i alla fall!

De svenska fotbollslagen verkar ha infört tröjreklam något år efter PL-lagen. Har hittat uppgifter om att Djurgården hade reklam på tröjorna första gången 1980.

Håller med om att det ser bättre ut utan massa reklam på dräkterna. Har sett fotbollströjor som mer liknats vid anslagstavlor.

#24 Ja, Elfsborg 2012 var väl ett skräckexempel, och Helsingborg har haft några fullklottrade tröjor också…

Apropå matchtröjor så går ju sådana ut i massupplaga till fans på läktare och framför TV:n, och det är knappast någon tillfällighet att så fort en storklubb gjort klart med en ny stjärna så sätter tröjtillverkningen igång.

Klubbarna och Nike och Adidas gör givetvis stora pengar på denna verksamhet, och dessutom får de företag som har sin reklam på tröjorna denna spridd i massupplaga. De klubbar som säljer flest matchtröjor per år är Manchester U och Real Madrid, med 1,4 miljoner ex. per lag (källa The Richest). Manchester United tar 88.24£  (1085 SEK enligt dagskursen) för hemmastället, så det rör sig om big business! (Kollade på Blåvittshopen, och de tar 650 kronor för årets hemmatröja.)

Därutöver finns det ju en jättestor marknad för piratkrängda tröjor. Dessa inbringar väl inte klubbarna några inkomster, däremot hjälper de till att sprida reklamen för företagen som har sponsortext på tröjorna.

Kuriosa om Manchester U:s tröjor är att Chevrolet förra året tecknade ett sjuårigt avtal med klubben om sponsring, totalt värt 3,9 miljarder. Men som Resumé skriver, innan spelarna ens hunnit dra på sig de nya tröjorna hade Chevrolet beslutat att lägga ner försäljningen på Europa. Avtalet kvarstår dock.

Vilka enorma summor tröjorna inbringar får man en uppfattning om när man läser att Real Madrids värvning av James Rodriguez innebar att man krängde 345000 matchtröjor med hans namn på två dagar! Detta skall ha givit klubben intäkter på 307 miljoner, och med tanke på att JR kostade 740 miljoner så är det fullt tänkbart att klubben på sikt finansierar inköpskostnaden enbart genom tröjförsäljningen.

http://www.dn.se/sport/fotboll/real-tjanar-storkovan-pa-nyforvarvets-troja/

Att det finns samlare av matchtröjor är väl ingen överraskning. Vid en sökning hittade jag exempelvis en grabb som har samlat på sig  hela 1430 tröjor, bl.a. 50 olika  från sin favoritklubb FC Groningen. Ändå sliter han för att få tag på äldre tröjor från Groningen, så har du händelsevis en sådan före 1990 från den klubben hängande i garderoben så vet jag en spekulant…😃

http://www.26kits.com/fc-groningen-shirt-collection/

År 2002 var det någon köpare som på auktion ropade in Pelés tröja 10 från VM 1970 för den nätta summan av 157.750 pund (2,1 miljoner kronor), Om inte köparen slitit för mycket på plagget står det förmodligen i än högre pris idag.

Då kan man väl säga att Pelés tröja från VM i Sverige 1958 gick för något av ett reapris när den såldes på Christies 2004. Den klubbades nämligen bort för i sammanhanget blygsamma 924.000 spänn…

http://www.di.se/artiklar/2004/9/23/1-miljon-for-peles-sverigetroja/?activetab=

Apropå matchtröjor för den som är intresserad.

Den 10 maj var det premiär för utställningen Stolthet & Framgång på Värmlands Museum i Karlstad. Det är en alldeles unik samling fotbollströjor som den italienska fotbollskonnässören Paolo di Pilato byggt upp under många år, som nu alltså hittat sin väg till Värmlands Museum. Totalt är det ca 140 originaltröjor från fotbollsvärldens allra största spelare som kommer att visas upp.

http://stolthetochframgang.se/

#30 Intressant utställning! Det saknades bara någon enstaka stjärna…

#31 🙂

Det är inte så ofta man hör om spelare som är kritiska till tröjreklamen, men senegalesen  Papiss Cissé ställde saker och ting på sin spets förra sommaren då han vägrade bära Newcastle Uniteds tröja med reklam för ett snabblåneföretag.  Koranen fördömer lån till ränta (Cissé är muslim), och därför ansåg han sig inte kunna bära tröjan. Han erbjöd sig i stället att spela i ett neutral ställ eller ett med reklam för något välgörenhetsändamål, men klubben vägrade och Cissé fick inte åka med på träningsläger till Portugal. Efter någon veckas betänketid accepterade Papiss Cissé till slut att bära tröjan, fast i år har han varit långtidsskadad sedan i maj och därmed sluppit problemet. 

http://www.theguardian.com/football/2013/jul/17/papiss-cisse-newcastle-wonga-shirt

En av de spelare jag minns från Tipsextraepoken är Norbert "Nobby" Stiles, född 1942 (tänk vad tiden går!).  Nobby var inte bara en stenhård mittfältare i Manchester U, hans till större delen tandlösa grin var som gjort att skrämma små barn och motspelare med, och dessutom var han ett retsticka på planen. Men att Nobby var hårdför var bara en sak, han var dessutom otroligt tålig - hade han blivit överkörd av en ångvält så hade han troligen rest sig på studs.  Fast denne lille (1.68 över myllan) var en bra spelare, han är en av blott tre engelska spelare som vunnit såväl VM som Europacupen, och till det krävs förstås kvalitéer! Nobby gjorde 414 ligamatcher varav 311 för United, och avverkade 28 landskamper.

Jag har sett färska bilder på Norbert, där han ser ut som en liten farbror med prydligt köpegarnityr. Förra året drabbades han av cancer, men prognosen sades vara god, och som den kämpe han är reder han nog ut även detta.

Det finns en färsk musikalisk hyllning av Nobby,  tyvärr utan så många bilder från hans karriär. Men det är något i stil med Torssons tribut till Gunnar Nordahl, fast lite råare. Fattas bara annat…

OK, vi tar väl den direkt…

Det här påminner om ett korplag jag spelade i en gång i tiden - i alla fall är de lika orörliga som vi var.  Åtminstone i början av videon! (Och lika ojusta är de också…)

Tack för dina inlägg Carpinus. Mycket intressanta och läsvärda artiklar

#35 Den där har man hört många gånger. Vi har lagt in en del fotbollslåtar här genom åren. Men jag undrar om inte det är första gången just den publiceras.

#37 Det är skoj om inläggen uppskattas, även om de kanske bli lite hårt skruvade ibland…😉

Roligt om det var premiär för Torssons klassiker här! Jag har ju inte varit med så länge på sidan att jag känner till äldre inlägg. Andra klassiker som kan ha varit aktuella tidigare är väl "Långa bollar på Bengt", "Rulla in en boll", "När vi gräver guld i USA" (naturligtvis!) och "Vi hänger med".

#28 Fast några skjortor har aldrig blivit köpta för egen del.  Däremot samlade jag i barndomen på Alfabilder, små samlarbilder som följde med en i en tablettask som då förstås hette Alfapastillen.  Tabletterna kunde man väl gnaga i sig - om inte annat så gjorde det tandläkaren glad, men det var förstås bilderna man ville åt!

Företaget som sålde bilderna hette Alifaförlaget,  och man gav mellan 1949 och 1961 ut cirka 1 700 samlarbilder med fotografi på framsidan och en kortfattad spelarpresentation på baksidan. I början var det  svartvita kort, men 1955 övergick man till färgbilder. Fram till 1956 höll man sig till fotbollsspelare, därefter kom även hockeyspelare in i bilden. Precis som de samlarbilder som senare förekommit på marknaden så byggde idén på att man bytte kort med varandra när man fått dubbletter eller ville göra sig av med någon spelare.

Alifaförlaget flyttade 1957 Stockholm till Ängelholm för att 1984 fortsätta  till Helsingborg.  Dessvärre förstördes hela lagret av gamla samlarbilder vid en översvämning på företaget 1977. Det säljs dock fortfarande gamla Alfabilder på Tradera och andra säljsajter på nätet, och fortfarande kan vi numera äldre herrar få något nostalgiskt i blicken när de gamla samlarbilderna kommer på tal…

Samlarbilder har man hört talas om som fanns i corn flakes-paket. Själv minns jag påsar man köpte med 5-6 bilder i. Sedan köpte man ett VM-album som man  klistrade in bilderna i.

#40 Bilder i cornflakespaketen minns jag inte , men när du nämner det drar jag mig däremot till minnes små plastfigurer i paketen.

Alifabolaget gav ut en serie bilder i samband med fotbolls-VM 1958, och förra året såldes en Alfabild på Pelé på e-bay för 13.777 kronor. Man skulle nog ha behållit de där korten…

http://www.ebay.com/itm/1958-Alifabolaget-Alfa-635-Pele-PSA-8-5-ROOKIE-/200950279627

Hittade en riktig kuriosasak på nätet, där Luis Suarez  intervjuar Paul McCartney inför fotbolls-VM (och om McCartneys spelning i Uruguay). Hur det gick i VM vet vi ju vid det här laget…

Paul McCartney är intresserad av fotboll, och helgarderad eftersom han håller både på Liverpool FC och Everton - förmodligen en av de få som gör det! Everton håller han på för att hans far och släkten gjorde det, men vid en konsert på Wembley blev han kompis med Kenny Dalgish som fick honom att hålla på the Reds också.

År 2012 förvånande McCartney fotbollsvärlden genom att kalla Stuart Pierce för "en idiot" som inte tog ut Beckham i det engelska OS-laget.

Det är många artister som håller sig med favoritlag i fotboll. Elton John nöjde sig  inte med att vara Watfordfan, han köpte ju t.o.m. klubben. Den kärlekssagan lär dock ha spruckit, för några år sedan lämnade Elton John t.o.m. hedersordförandeposten som protest då han tyckte att klubben missköttes. Han satt dock på läktaren när Watford mötte Crystal Palace i kamp om avancemang till Premier Leaugue förra året. Andra hängivna lagfans är Rod Stewart, som håller på Celtic, och Håkan Hellström som är gaisare.

Arsenalanhängaren Mick Jagger syntes ofta på läktaren i VM. Han har fått rykte om sig att vara "pe frio", otursbringare på portugisiska, efter att i fyra matcher i rad ha kommit iklädd matchtröjan för det lag som sedan förlorat. När Jagger kom med Brasiliens matchtröja i mötet med Tyskland var nog många brassar beredda att kasta in handduken på förhand. Jagger själv tog storsint ett visst ansvar för förlusten, men inte hela. "Jag kan ta ansvar för det första tyska målet, men inte de andra sex", lär han ha sagt efteråt.

http://www.expressen.se/sport/fotbollsvm/jaggers-forsvarstal-efter-forbannelsen/

VM i träskfotboll spelas till skillnad från snobbfotbollen traditionsenligt varje år, och alltid i finska Hyrynsalmii. I år gick turneringen av stapeln 18-19 juli, kanske lite i skymundan av gräsätar-VM i Brasilien.

Tyvärr har det inte kommit ut så mycket filmmaterial från Finland ännu. I väntan på det får vi nöja oss med en skildring av SM i träskfotboll från tidigare i år, hämtad hos YouTube. Tyvärr drabbades man av dåligt väder i Storuman - solsken - men dessa konstgräshatare lyckades få till rätt vidriga förhållanden ändå.

Tillbaka till tröjorna en stund - en del spelare måste nog ha rätt breda axeltavlor för att få plats med sina efternamn på ryggen! Det gäller bl.a. Nicolas Rakotoarimanana och målvakten Dominique Rakotonandrasana som spelade  i Stade Olympique de l'Emyrne på Madagaskar. De och klubbkamraterna  Mamisoa Razafindrakoto och  Manitranirina Andrianiaina är dock inte ihågkomna främst för sina långa namn, utan för att de i en match mot AS Adema i slutspelet om mästartiteln för ön 2002 gjorde 149 självmål i protest mot ett domslut. De tre blev avstängda resten av säsongen, medan deras tränare blev avstängd i tre år.  Dåligt humör kan väl de flesta drabbas av på grund av ett felblås, men det här var väl ändå att ta i?

Apropå målrekord: grattis till Yanick Djouzi Manzizila  som satte 21 pytsar när hans Kongo United FC i senaste omgången besegrade Balrog Botkyrka Södertälje IK med 30-0 i division 7 Stockholm K.  Sannolikt svenskt rekord i antal mål av en spelare i en och samma match.

Yanick är dock blygsam och tackar tvillingbrorsan Alex för snygga framspelningar.  "Jag fick en bra start och sedan rann det bara iväg", säger han till Sportbladet.

(För övrigt bör väl "Balrog Botkyrka Södertälje IK" vara ett av de längsta klubbnamnen i landet?)

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/article19345977.ab

Skjorta vs Gustaf Nilsson (Bild Wikipedia).

Det har handlat en del om matchskjortor i den här spalten, och då kommer man ju osökt att tänka på den gamle skämtaren "Skjorta" Bergström, målvakt i Degerfors. Han var döpt till Magnus, men det var nog mest "Skjorta"  som användes som tilltal. Bergström (1915-2000) var Degerforsare från början till slut och gjorde 369 matcher mellan stolparna under sin 20-åriga karriär i brukslaget. Han hann även med 6 A-landslagsmatcher.

Ett klassiskt uttryck som många fotbollsmålvakter sedan tog till sig låter som en skröna. Det påstås att när "Skjorta" spelade en landskamp mot Finland så kom det finske centern fri men fick iväg ett dåligt skott som "Skjorta" enkelt greppade. Då sägs  "Skjorta" ha kastat tillbaka bollen till motståndaren med orden "Alla löse går ôm!", och finnen blev så omtumlad att han inte fick in bollen den gången heller. 

I en klubblagsmatch gjorde Bertil Nordahl en bakåtpassning. "Skjorta" skall artigt ha lyft kepsen och låtit bollen gå i mål, bara för att retas. (Förhoppningsvis var  väl laget i betryggande ledning när det hände…)

En specialitet som "Skjorta" Bergström lär ha haft var att mitt i en match hoppa upp och gripa tag i överliggaren och sedan hänga sig i knävecken i mål. När någon undrade varför han gjorde så förklarade han att  "För att ongera ska ha lite skôj!" ("För att ungarna ska ha lite skoj!"). Sådana original finns det inga i allsvenskan idag. Tror jag…

(Historierna finns i "Fotboll - en kärlekssaga".)

Gnuggade lite på historien om "alla lösa går om" och hittade direkt det här om den färgstarke bandymålvakten och fotbollsdomaren Bosse Nilsson i Arbetarbladet:

"Om anfallet ändå resulterade i ett hårt skott som Bosse lyckades knipa, kastade han tillbaka bollen till honom (skytten) med ett glatt:

– Alla lösa går om!"

Eftersom "Skjorta"  var äldre än Bosse tror jag att nog att Nilsson är copycat i det fallet. Finns för övrigt flera "vandringshistorier" i artikeln i Arbetarbladet. En är historien om när Nilsson stod framför en dyr spegel och fångade straffar, som jag har hört om Sleven Sävenberg, med skillnad att det i hans fall var ett skyltfönster. Tror att Bosse Nilsson var en tacksam figur att applicera sådana här historier på, och han bidrog nog gärna själv till att göra en del bra historier till sina.

Vi var väl några stycken som var förvånade under VM 1994 när svenskarna tågande in till premiärmatchen mot Kamerun i helvita dräkter. Titta då på landslaget i denna landskamp mot Brasilien 1983. Lånat Örebro SK:s hemmaställ? 😉

Charlie George var på sin tid en av de stora fotbollsikonerna i Tipsextra. Han var en arbetargrabb som växte upp i närheten av Highbury, och laget i hans hjärta var förstås Arsenal. Som nittonåring fick han se sina drömmar om spel i Gunners A-lag besannas, och den offensive mittfältaren hade inte bara stor speluppfattning utan även en utstrålning som "gick genom rutan". När Arsenal vann the Double 1971 avgjorde han FA-cupfinalen mot Liverpool genom att sätta målet som innebar seger med 2-1. Bilden när Charlie lade sig på rygg i gräset efter målet är en klassiker i England.

Så småningom kom det dock att gnissla mellan Charlie och tränaren Berie Mee, vilket gjorde att han såldes till Derby County 1975.  Han spelade sedan i flera ligaklubbar, och var även över en vända för att spela i Hong Kong. Trots att han endast gjorde en A-landskamp var Charlie George ändå en stor spelare  under sin karriär, som han avslutade som 33-åring.

Efter karriären öppnade han pub med sin dåvarande hustru, därefter var han delägare i en bilverkstad några år innan han blev arbetslös. Idag jobbar Charlie George, som hunnit bli 64 år, som guide i Emirates Stadium. Han berättar gärna historier om sin karriär, bl.a. att det år han vann dubbeln med sitt Arsenal så tjänade han mindre än sin hustru. Hon kan i och för sig ha haft ett välbetalt jobb, men lönerna för en stjärnspelare på den tiden var inte riktigt i nivå med dagens - Charlie tjänade £100 i veckan, minns han.  Charlie gör dock inget bittert intryck, han verkar vara en jordnära personlighet. Han har kanske det med sig från sin uppväxt? "I wasn't a star. I was a local lad. To me I was no different to anyone else. I was brought up in a working-class family, in a flat, proud of where I came from and my dad was strict", som Charlie sade till the Telegraph i februari i år.

#51 Stillbilden i inlägget är en frysning från den här filmen på YouTube:

Har ni också hört det där snacket att hästar gillar socker? Det där är en missuppfattning, det de gillar är "soccer", fotboll alltså! Jag vet många hästar som är fullständigt galna i bollar - min brorsa hade en häst som saknade löphuvud, men han hade ett väldigt bra bollsinne. Det sorgliga är att travhästar inte har användning för bollkänsla, de skall bara dra vagnar. Fast Copiad var en häst som var duktig både på att leka med bollar och kuta snabbt, han sprang in 16 miljoner! Men han hade kanske tjänat ännu mer om han blivit fotbollsproffs?

Här är några andra kusar som kan joxa med trasan!

I rättvisans namn skall sägas att fotbollsfebern är rätt stor även i övriga djurvärlden…

DN har publicerat en lista över partiledarnas favoritlag i fotboll, och eftersom ingen har Blåvitt som favoritlag så kommer jag att rösta blankt.

Så här fördelar sig klubbsympatierna bland partiledarna:

Jan Björklund: Elfsborg
Gustav Fridolin: AIK
Göran Hägglund: Degerfors
Stefan Löfven: Gif Sundsvall
Annie Lööf: IFK Värnamo
Fredrik Reinfeldt: Djurgården
Åsa Romson: Hammarby
Jonas Sjöstedt: Gais
Jimmie Åkesson: Mjällby

#55 Kom att tänka på en lista där kändisar erkände sina favoritlag som jag såg för flertalet år sedan. Jag har för mig imitatören Jörgen Mörnbäck håller på Elfsborg och Jan Malmsjö på Malmö FF.

#56  Ja, det låter bekant!  Vi kan väl inventera lite, så får vi se vad vi hittar i övrigt?

Svenska och utländska älsklingslag har vi en del på denna länk. (En del hockeylag får slinka med.)

Något färskare är den förteckning över Göteborgs celebriteters favoritlag som vi hittar vi här.

Skulle vara kul att hitta en lista med Stockholmslag också.

#58 Hittade en väldigt fyllig förteckning över bl.a Stockholmslagens fans, nedskriven i augusti förra året på den här länken.

Att Mike Tyson är anhängare till Peterborough United måste vara en högoddsare…

Numera blir det inte mycket till semesterflängande, jag håller med gärna hemma i dungen. Men det innebär inte att nyfikenheten på hur andra har det har avtagit med åren, och Internet är ett utmärkt redskap till att få veta lite om en plats.

Allra mest brukar man få veta om en ort med hjälp av deras idrottsförenings hemsida. Kvalitén på småklubbarnas hemsidor varierar väldigt, från att inte alls finnas, till riktigt professionella sidor värdiga en storklubb. Det är förstås mycket som är gemensamt från plats till plats,  typ "ni måste sälja mer bingolotter" eller "har någon sett min högerstrumpa?"

Blev nyfiken på en klubb med det klingande namnet Bullermyrens IK U, som toppar division 7 Dalarna västra. Fann då att man även har ett A-lag, som ligger lite prekärt till som näst sist i division 4 Dalarna, men fortfarande har chansen att rädda sig kvar.

Och där fann jag ett bekant namn som målvaktstränare, nämligen Göran Arnberg, den tidigare Bragespelaren. Arnberg kommer från en verklig fotbollsfamilj, och spelade själv i Bullermyren långt upp i åren (han är 57 vid det här laget). Göran spelade en A-landskamp (1981) samt ingick i svenska truppen till OS 1988.  Hans största fotbollsminne är dock när han som 21-årig Bragespelare satte en straff på Inters stjärnmålvakt Walter Zenga  på San Siro i UEFA-cupen 1988. Zenga påstod i Dalademokraten tjugo år senare att han mindes straffen ännu - om han sade det av artighet eller ej är inte lätt att veta. Men ett kul minne, nu när de svenska lagen har så svårt att hävda sig internationellt.

För sex år sedan, när Göran Arnberg var 51 år fyllda, ställde han sig som straffläggare i en match där det skulle avgöras om Bullermyren hängde kvar i division 4 Dalarna. Och visst satte han straffen! "Jag slog den i andra hörnet den här gången ifall det var någon som hade läst på", skojade Arnberg  efteråt, med referens till San Siromålet trettio år tidigare.

Spelare  av internationell toppklass  från Afrika finns numera i många europeiska fotbollsklubbar. Även i Sverige spelar en hel del spelare från den afrikanska kontinenten. Mellan 1977-2010 hade cirka hundra afrikaner (från hela 25 olika afrikanska nationer!) spelat  i Sverige, därefter har den siffran säkerligen skjutit i höjden ytterligare. Det hela möjliggjordes  av ett beslut att fr.o.m. 1974  tillåta utländska spelare i allsvenskan.

Den förste afrikan som spelade i allsvenskan sägs vara tunisiern Melki Amri, som 1977 gjorde tre matcher för Hammarby. Uppenbarligen gjorde han dock intryck, eftersom det finns en hel del förfrågningar på nätet om var han tog vägen sedan.

BK Häcken är förmodligen den klubb som värvat flest spelare från Afrika, givetvis tack vare sina kontakter från Gothia Cup och sina fotbollsskolor på den afrikanska kontinenten. Deras förste spelare från Afrika kom 1986 i form av nigerianen Andrew Utti. På fotbollskanalen.se berättar Häckens sportchef Sonny Karlsson en dråplig historia om Uttis första kontakt med svensk vinter. Numera har klubben en annan organisation som lindrar kulturkrockarna för nyanlända utländska spelare, oavsett om de kommer från Afrika eller Sydamerika.

Den spelare som banade väg för andra afrikanska spelare i Sverige var väl nigerianen Peter Ijeh, som först spelade i Malmö FF  (24 mål säsongen 2002) och därefter i IFK Göteborg efter en uppmärksammad övergång. Ijeh är numera huvudtränare i Assyriska BK , som ligger i övre delen av tabellen i division 2 Västra Götaland.

Det förste afrikanske fotbollsproffset i England och den förste färgade professionella spelaren överhuvudtaget anses vara målvakten Arthur Wharton,

Wharton, född 1865 i Jamestown i Guldkusten (numera Accra, Ghana), spelade från senare delen av 1880-talet i Darlington, Preston, Rotherham och Sheffield United. Han var inte bara ansedd som Englands på sin tid bäste keeper, utan även en utmärkt cricketspelare och världsrekordhållare på 100 yard sprintlöpning.

Tyvärr slutade Whartons liv i misär och alkoholmissbruk, och när han avled 1930 begravdes han i en omärkt grav som aldrig återfunnits.

http://www.theguardian.com/football/2009/aug/30/arthur-wharton-pioneer-black-footballer

#62 Lite marigare är det att hitta den första afrikanskan i damallsvenskan, kanske var det  nigerianskan Cynthia Uwak, född 1986, som 2007 spelade för då allsvenska Falköpings KIK.  Uwak utsågs året dessförinnan till Afrikas bästa kvinnliga fotbollsspelare. Hon deltog i Nigerias landslag i VM 2007 och gjorde kvitteringsmålet när Nigeria och Sverige spelade 1-1.

Eusébio (avliden i vintras) föddes på den afrikanska kontinenten i nuvarande Maputo i  Moçambique, men 1942 när han kom till jorden (som Eusébio da Silva Ferreira) hette orten Lourenço Marques och landet Portugisiska Östafrika, vilket innebar att han var portugisisk medborgare redan från födseln. Han kan väl därför inte riktigt räknas som afrikansk spelarexport.

Lite kul med Eusébio är att han faktiskt spelat en match med Malmö FF! Det skedde 1971, när MFF mötte Moskvas stadslag och Eusébio svarade för ett mål.

http://mff.se/Aktuellt/Nyheter/2014-01-10_staffan_o_eusebio

En av de stora afrikanerna inom fotbollen är förstås kamerunen Roger Milla (f. Miller),  född 1952, framröstad som 1900-talets bäste afrikanske fotbollsspelare.

Milla medverkade i tre VM-slutspel, och som 38-åring var han en starkt bidragande orsak till att Kamerun nådde kvartsfinalen i VM 1990. Han gjorde då som inhoppare fyra mål och valdes in i turneringens All Star Team. När Roger Milla 42 år gammal gjorde mål i VM 1994 blev han den äldste spelaren som nätat i en VM-turnering, något som står sig än idag. Rekordet som äldste afrikan i VM blev han dock av med när  Kersley Appou från Mauritius i en ålder av 43 år och 354 dagar spelade i kvalet till årets turnering. (Den äldste överhuvudtaget att medverka i fotbolls-VM är  MacDonald Taylor Sr från Amerikanska Jungfruöarna, som spelade kval när han var 46 år och 217 dagar.)

Millas europeiska karriär var förlagd till franska ligan (inklusive Monaco), där han representerade fem olika lag  1977-1990 och  bl.a. var med om att hemföra två segrar i franska cupen. Sin sista officiella match spelade han 1995 i ett indonesiskt lag. Efter karriären blev Milla tränare och klubbdirektör  i ligalag i Frankrike och Kamerun. År 2008 valdes han till hederspresident i Kameruns fotbollsförbund. Roger fråntogs dock denna titel 2012 efter att ha framfört kritik mot sitt eget förbund.

Källor: Wikipedia m.fl.

#66 Är helt otroligt egentligen. Dom betydligt yngre spelarna hängde inte med när han väl fick upp farten.

#67 Ja, det var ett fenomen, både fysiskt och spelmässigt! Milla hade egentligen trappat ner redan till VM1990. Han hade flyttat till Madagaskar för att koppla av och jobba lite med radio när han återupptog spelandet i en lokal klubb för att hålla igång. Roger Milla spelade också tennis och basket, och eftersom han varken rökte eller drack tyckte han att han var i bra form.

Sin berömda segerdans efter målen var inget han hade planerat. Eftersom han var avbytare visste han ju inte om han skulle spela, så dansandet var spontant.

Idag motionerar Roger Miller genom regelbundna löpturer, och i övrigt sysslar han med välgörenhetsarbete i sin egen fond till förmån för nödställda barn i Kamerun.

http://www.bbc.com/sport/0/football/27587411

Vi drar väl linan vid 70 inlägg även i den här andra delen av kuriosakabinettet? Fortsättning följer här!