![[Carpinus]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Fotbollens kuriosakabinett - del 4
Det här är den fjärde tråden i vårt kuriosakabinett, den tredje hittar man här.
Som vanligt gäller det att vi ger oss ut i fotbollens underbara värld med nyfiken inställning och glimten i ögat!
Inledningsvis kan vi väl bereda plats för "den nye Yksel Osmanovski"…
#1 Faktum är att man i boken " i huvudet på Zlatan Ibrahimovic" publicerat en del citat från början av hans karriär. Han visste tidigt att han skulle bli en jättebra fotbollsspelare.
#2 Fast karriären tog nog fart snabbare än han själv kunde tro - han talar ju om att vinna skytteligan i allsvenskan året efter, och dit kom han ju inte…
Intressant också att höra Hasse Borg uttala sig översvallande om Zlatan. I boken "Jag är Zlatan" får man ju veta att relationen var rent ut sagt dålig dem emellan, och att Zlatan tyckte att Borg bara ville få honom såld till högst möjliga pris, utan hänsyn till Zlatans intressen.
Här är två framtidslöften som är lika gamla som Zlatan var då - tanken svindlar lite! Samuel och Simon Gustafsson gör väl inte samma kaxiga intryck som Zlatan i samma ålder, men till skillnad från honom då har de ju faktisk allsvensk erfarenhet. Några andra jämförelser vore orätt att göra…
I morgon, den 3 september, spelar Motala i Svenska cupen mot Djurgården. När jag hör Motala nämnas i fotbollssammanhang så kommer jag att tänka på min första plånbok. På den var autograferna från dåtida svenska fotbollsspelare tryckta, och jag kommer bara ihåg ett namn - Gösta Löfgren, Motala.
Gösta Löfgren gjorde en av de mera märkliga fotbollskarriärerna på svensk toppnivå. Han medverkade i landslaget redan i tidiga femtiotalet, men hann bli 35 år innan han debuterade i allsvenskan, efter att ha fört upp sitt Motala genom kval 1957. IFK Norrköping hade länge varit på jakt efter Löfgren, men den försynte sågverksarbetaren Gösta ville inte lämna sitt Motala.
När laget misslyckades att gå upp i allsvenskan igen efter att omedelbart ha ramlat ur gick Gösta Löfgren till sist till IFK Norrköping, där han direkt var med och tog guld 1960 och dessutom vann guldbollen, 37 år gammal. Han slutade i IFK 1963 vid fyrtio års ålder och även då vann IFK guldet, fast Gösta som trappat ner nöjde sig med sex matcher och blev utan medalj. Ännu som 73-åring medverkade Gösta Löfgren i IFK:s veteranlag och fick ofta pris som bästa spelare på plan. Sin sista träning som fotbollsspelare genomförde han 75 år gammal.
Förutom SM-guldet var Gösta Löfgren med och erövrade en bronsmedalj vid OS 1952, medverkade till VM-silvret 1958 (spelade i inledningsmatchen) och hann totalt göra 40 landskamper. Gösta Löfgren avled den 5 september 2006.
#1 Intervju med "Lill-Yksel" från 2000. Han hoppas här få komma hem och avsluta med allsvenskt spel i Malmö efter en proffskarriär. Eftersom Zlatan gillar att slå rekord kan det väl vara lagom att komma hem 2019 och debutera i allsvenskan som 38-åring ? (Gösta Löfgren var ju 37…)
Pressen mot landslaget var en på sin tid prestigefylld kamp, där pressen ofta bjöd på en "pressens son", en joker i leken som inte sällan gick vidare till landslaget senare. Även ute i distrikten har det spelats kamper mellan distriktslag och lokalpressens lag.
I Värmland t.ex. var det under många år ett populärt evenemang, men som på många andra håll falnade intresset. År 2008, efter tio år i träda, återupptog dock värmlänningarna traditionen i form av en match mellan Degerfors och pressen. "Pressens son" blev blott 16-årige Per Frick från FBK Karlstad, och mediaintresset blev inte mindre av att även Pers far Rolf på sin tid var pressens son. Matchen slutade 3-2 till det samspelta Degerfors.
Och hur har det då gått för "pressens son"? Jo, riktigt bra: idag är Per ordinarie i Elfsborg efter att förra året ha varit utlånad till Falkenberg och delaktig i deras avancemang till allsvenskan. "Succémannen" har nyligen förlängt kontraktet med de gulsvarta två år. Visst är väl se värmländska sportjournalisterna värda ett MVG för sitt val av "son" 2008?
Fram med kulramen pojkar.. Står det 23-0? jaså 26-0? Stackars Samoa. Australien tröttnade på dessa resultat i kvalen från Oceanien och begärde att få kvala mot dom asiatiska lagen istället.
#8 Fast hösten 2011 fick de jubla, och Ramin Otts eufori efter att ha blivit klassisk målgörare unnar man honom verkligen! (Kommentaren "det var mitt första mål och det andra i landslaget" kan man i och för sig fundera en stund över…)
Amerikanska Samoas coach Thomas Rongen i föregående notis är holländare och spelade fyra år i Ajax, men kom aldrig med i A-truppen. Han drog sig därefter över till USA, där han efter att ha spelat i en mängd olika klubbar gick över till en tränarkarriär, bl.a. som ledare för USA:s U-20 lag 2007 till 2011.
Eftersom vi hade med en del om Vatikanens fotboll i föregående tråd kan väl då nämnas att Rongen inledde sin tränarkarriär som assisterande tränare i Påven Johannes Paul II:s High School Team 1984. Rongens tränarkarriär verkar ha kantats av viss turbulens, och på Samoa blev han långvarig, uppdraget varade bara ett år (fast det kan ju ha varit tänkt så från början). Från 2012 är Rongens utbildningsrektor hos Toronto FC.
Källa: Wikipedia.
När Zlatan Ibrahimovic styrde in bollen bakom den estniske målvakten i gårdagsmatchens tjugofjärde minut och därmed gjorde sitt femtionde landslagsmål var det ju Sven Rydell han detroniserade. (Även om familjen Rydell ju låtit hälsa att lånet av titeln bara gäller cirka tjugofem år…)
Det är förstås ofrånkomligt att det kommer att skrivas mycket om bolltrollaren och senare sportjournalisten Sven Rydell i samband med detta, så jag vill bara nämna två saker som Rydell har som inte Zlatan har (ännu?)
Utanför Ullevi finns Sven Rydells plats (Sven Rydells gata verkar däremot vara omdöpt). Zlatan Ibrahimovics namn lär väl dyka upp hos Malmö stads gatunamnskommitté så småningom, även om det nog dröjer.
Sven Rydell var inte bara en fotbollsspelare av stort format, han kunde också titulera sig svensk mästare i handboll (1933) och bowling. Där får Zlatan däremot något att bita!
Det fanns en period i livet då jag oroades av Staffan Lindeborgs avhandlingar av olika spelsystem i matchbörjan. Någonstans kändes det som om man borde ha gått igenom tränarutbildningen steg 3 för att hänga med i hans sifferexcercis. Han kunde tala om att Flensburg spelade 5-3-2, men när matchen börjat såg det ut som vanligt, två lag som spelade åt olika håll. Jag som började min karriär med en tränare som gav som en enda taktikupplägg att "spele bôllen och gör mål!" varje match (vi lyckade sällan med något av det) kände mig offside redan från början.
Nu har jag ägnat några minuter åt att kolla när det här otyget med taktik egentligen började och kan redan allt om den "donauiska skolan" och "metodo" (tack Wikipedia och släng dig i väggen, Sören Åkeby)! En bok man dock borde läsa för att fullända sakkunskapen är "Inverting the Pyramid - the history of football tactics" av Jonathan Wilson. Boken verkar både informativ och rolig vad jag läst mig till.
Men tills vidare nöjer jag mig med med att gotta mig åt informationen på Wikipedia att när Skottland och England f.f.g. möttes 1872 fanns det ingen fältherre som kunde lägga upp taktiken. Engelsmännen stormade framåt enligt 1-2-7 eller 1-1-8, men blev ställda av att skottarna kontrade genom att passa till varandra. Det hade engelsmännen inte en tanke på, de rusade blint framåt på egen hand. Nu visade sig inget av uppläggen bli matchavgörande eftersom det blev 0-0.
Jag tycker att jag känner igen spelupplägget från mina korpfotbollsmatcher. Åtminstone det engelska.
För den som fortfarande inte fattar spelsystem så går det alltid att fuska så att man verkar kunnig. Här är några bra uttryck att ta till i TV-soffan:
Direkt vid avspark:
"Sparka omkull dem direkt så att de ser vad som gäller, och ta domaren samtidigt!"
"Maska så tidigt som möjligt - kom ihåg att vi har ett poäng redan från början."
Frispark emot det egna favoritlaget:
"Äh, så där brukar han slänga sig varje gång han bryter benet."
"Jovisst blöder han lite, men det finns ju 5 ½ liter att ta av!"
"Får man inte skalla någon i bakhuvudet nu längre?"
Frispark för det egna laget:
"Vad då slängde sig? Han är ju inte nykter!"
"Har ni själva aldrig råkat knyta ihop skosnörena någon gång? Klart det är frispark!"
Straff för motståndarna:
"Jo, han höll kanske i hans skjorta. Men han lämnade ju tillbaka det som var kvar av den!"
"Flyttade han inte fram straffpunkten en meter där?"
Straff för egna laget:
"Han borde få stå närmare så han ser - han verkar ha tappat linserna!"
"Klart han skall slå straffen - han satte ju en för tre år sedan!"
Halvtid:
_"Vi har väl elva avbytare hoppas jag?"
_
Full tid:
_"Byt skjortor inom laget så att ni kan använda dem igen - de är ju inte svettiga!"
_
"Tycker vi spelade bra! 0-5 mot nästjumbon är väl inget att hänga upp sig på?"
#13 Den där texten hänger nog inramad på väggen i Paquadors omklädningsrum 😃
#14 Fast de hinner inte läsa innan de är klara med nationalsången… 😉
Det finns tecken som tyder på att österrikarna förbereder sig för tätt närkampsspel från svensk sida i måndagens match.
Den 4 september 1971 spelade Sverige EM-kval mot Österrike. Matchen spelades i Wien på Praterstadion, numera Ernst-Happel-Stadion, och svenskarna förlorade med 1-0. Målet gjordes av Josef Stering inför 38.274 åskådare. Inget av länderna gick dock vidare, då Italien vann gruppen på 10 poäng före Österrike på 7 och Sverige på 6 (Irland kom sist). Sedan gick det som brukar, Tyskland vann EM 1972 efter finalvinst mot Sovjetunionen med 3-0.
I inslaget syns det väl tilltagna matchuret. Svensk TV lär faktiskt ha varit först med att kunna fälla in matchuret i TV-bilden. Har dock inte lyckats hitta vilket år det var premiär för den tekniska landvinningen.
27 november 1973. Kval till VM i Västtyskland 1974 mellan Sverige och Österrike. En kall historia..
"Tusen bitar", dokumentären om Björn Afzelius, har gått upp på landets biografer. Jag måste säga att jag blev otroligt förvånad när jag första gången hörde att Björn Afzelius var ÖIS:are! För det första förknippade jag honom inte alls med fotboll, och för det andra hade jag väl kunnat förstå om han gillat Proletärens FF, men ÖIS? Det visade sig dock att han var genuin anhängare av Örgryte, och han har skrivit rätt kul om det. Lite överraskande också att Björn Afzelius pappa spelat back i Husqvarna IF.
Fast "Tusen bitar" gjorde Björn Afzelius bara svensk text till, det var Anne Linnet som skrev "Tusind stykker" - något som hon gärna påpekar…
För att anknyta till Anne Linnet så gav hon ut sin frispråkiga och intima självbiografi 2012, men hon toppade ändå inte försäljningslistan för den bokkategorin det året i Danmark - det gjorde "Mit liv som Elkjær" av Preben Elkjær och Peter Sloth (kanske inspirerad av "Jag är Zlatan"?). Jyllands-Posten skrev "Preben Elkjærs selvbiografi, som er skrevet i samarbejde med Peter Sloth, er en nostalgisk og underholdende historie, der genopfrisker minderne fra de fodboldglade 80’ere, men det er også en ærlig og holdningsbaseret beretning om bagsiden ved professionel fodbold".
I samband med bokutgivningen intervjuades Preben E. i Berlingske, där han har intressanta synpunkter på dagens fotboll. Några nostalgiska idéer om att det var bättre förr har han inte, Preben menar att bättre regler och effektivare träning har fört fotbollen framåt sedan hans tid.
Men att även Preben kunde spela boll ser man inte minst i det här klippet. Kolla det drivet!
#21 Och sjunga kan han ju också… (1:37)
"En dag utan fotboll är en förlorad dag!" Mannen som yttrade de orden är en av de mera legendariska ledarna i Europas fotbollshistoria. Som spelare deltog han i två VM och var med om att vinna en bronsmedalj 1954, men det är ändå som ledare han är mest ihågkommen. Han ledde Feiyenoord när de vann Europacupen för klubblag 1970 och han byggde upp Brügge till att bli ett europeiskt storlag. Vidare coachade han Holland till ett VM-silver 1978 och han tog Hamburg SV till en ny storhetstid,vilket bl.a. resulterade i vinst i Europacupen 1983. Mannen är förstås Ernst Happel (1925-1992), han som namngivit stadion som kvällens kvalmatch mellan Österrike och Sverige spelas på.
Mannen som åt sig ur landslaget
På en slumpmässig utflykt på nätet hittade jag laget Värtan IK i fotbollens division 2 i slutet på fyrtiotalet. Jag blev lite nyfiken på vad som hände sedan, och hittade laget på en rätt framskjuten placering i Stockholms mellersta, division 4.
Vid lite koll visade det sig att laget faktiskt var på vippen att gå upp i allsvenskan på fyrtiotalet. Bland kända profiler i laget (sådana finns i alla lag!) hittar vi Thomas Dennerby som tränare, och sedan har Rami Shaaban varit utlånad till laget en säsong tidigt i seklet. Laget var lite av farmarlag för Djurgården tidigare. Tre landslagsspelare har man fostrat: John "Jompa" Eriksson, Bernt Ivegren och Lasse Broström.
Om den senare, "Broarn", hittade jag lite uppgifter i klubbtidningen. Tyvärr gick han bort i augusti förra året (född 1931), men så sent som 2012 medverkade Lasse Broström i en klubbsammankomst. Han berättade då att han var med i landslagsläger inför VM i fotboll 1958 och i det längsta aktuell för truppen. Men så upptäckte landslagsledningen att han var alldeles för matfrisk, han gick upp flera kilo på lägren. Det föll inte i god jord, så Broström ratades vid den slutliga uttagningen. "Jag är den ende som ätit sig ur landslaget", konstaterade "Broarn" med glimten i ögat.
En tröst kanske då att Lasse Broström 1959 var med och vann fotbollsguldet med DIF, tillsammans med namn som "Knivsta" Sandberg, Sven "Tumba" Johansson och Sigge Parling bland andra. "Broarn" hann även med fem säsonger i bandyallsvenskan. Efter fotbollskarriären hade han eget åkeri.
Källa: Värtans klubbtidning och Wikipedia.
#19 Jag förknippar inte heller honom med fotboll. Däremot Mikael Wiehe trodde jag var en fotbollsentusiast. Men han lär vara ointresserad av all sport vad jag läst.
#25 Ja, det lär stämma angående Wiehe. Men Göran Skytte, som ju medverkade i Hoola Bandoola Band, har tydligen en gång i tiden (våren 2000) gjort dokumentärfilmen "I stormens öga"- om Sven-Göran Eriksson under hans tid i Lazio. Lite överraskande!
#26 Innan "Svennis" blev kung av England - en tid…
#27 …och engelsmännen blev så till sig att de skrev sånger om honom. Tror den här låg på topplistan t.o.m!
#26 Göran Skytte hade ett program "Skytte" på 90-talet på SVT då han intervjuade kända svenskar. Ett program jag minns var när han intervjuade Thomas Ravelli som på den tiden var aktiv landslagmålvakt. Det kretsade mycket om fotboll men även andra frågor om allt mellan himmel och jord. Dessvärre hittar jag inte det avsnittet. Endast ett där Magnus Uggla är gäst. Hans anknytning till fotboll vet jag inget om.
En annan som hade intervjuprogram i TV var Hagge Geigert, och han var genuin GAIS:are. Kändisar mer eller mindre tvingas ju att uppge ett favoritlag i många sammanhang trots att engagemanget kanske inte alltid är så djupt, men Hagge var verkligen stor anhängare till GAIS.
I en intervju sade han lite skämtsamt att " hela mitt liv har jag präglats av att jag tagit ställning för minoriteter, så även inom fotboll. I Göteborg ska man inte hålla på Gais utan på IFK". Fast hans son Joakim, som ju också förekommit en del i TV, producerar TV för Blåvitt och Häcken, men är Djurgårdare - långt skall päronet falla från äppelträdet…
Men jag har känslan av att det inte är fullt så sekteristiskt i Göteborg som det verkar vara i Stockholm i fråga om lokalt favoritlag, det skämtas för det mesta lite godmodigt om det - åtminstone bland moget folk.
Jesper Hussfelt på Fotbollskanalen bjuder på sig själv och försöker leka imitatör i direktsändning. Bra eller dåligt. Han lyckas i alla fall underhålla sina kollegor. Alltid roligt när det sker lite andra saker bland alla resultat och analyser. En som hade många röster på lager var Mats Strandberg från radiosporten som underhöll emellanåt.
"The Unbeatables" är en animerad film som gick upp på engelska biografer i mitten av augusti. Den handlar om en blyg kille som plötsligt finner att spelarna i hans fotbollsspel blivit verkliga. Filmen har fått måttligt bra betyg i media. Men när jag kollade det här klippet tyckte jag mig 49 sekunder in i den känna igen killen som gav Rubin Okotie onda ögat igår…
#33 Den där blicken känner man ju igen från naturfilmerna, när musen står öga mot öga med giftormen…
(Fruset foto från videoklipp.)
Valspurten pågår ju för fullt, och partiorganisationerna jobbar för högtryck. I kampanjslutskede har avståndet mellan blocken minskat snabbt, och speciellt Socialdemokraterna visar vikande tendens i opinionsmätningarna (som just nu står som spön i backen).
Nu verkar dock kampanjledningen kommit på varför så få sagt att de skall rösta på S. DN skriver: " För att lugna stressade S-politiker har kampanjledningen internt förklarat tappet med att de tv-sända matcherna med herrlandslaget ska ha missgynnat Socialdemokraterna. De kvällarna ska det ha varit svårt för opinionsinstituten att få tag på folk och då särskilt S-väljarna". Så nu vet vi det - ni som röstar på S ombedes att fram till valet avstå från andra engagemang och i stället ta plats vid telefonerna i väntan på att SIFO hör av sig.
Gianna Nannini & Edoardo Bennato Un'estate Italiana World Cup Song 1990. En av dom mest kända VM-låtarna. Introt på låten hörs flera gånger under den VM-krönika som SVT sände vintern efteråt. Som bekant blev den här turneringen ingen direkt succé för vårt svenska landslag. Men visst väcker låten en viss nostalgi.
Inte ens en vacker kvinna och en klämkäck VM-låt kan rädda VM i Sydafrika 2010. Vi glömmer alla irriterande Vuvuzelor och alla målsnåla matcher.
# 36 Gianna Nannini gillar jag skapt!
Vi har tidigare grävt lite i vilka fotbollslag kändisarna håller på. Men hur är det inom politiken? Jodå, samtliga politiska ledare har favoritlag i fotboll.
Stefan Löfvén (S) Gif Sundsvall
Gustav Fridolin (MP) AIK
Åsa Romson (MP) Hammarby
Annie Lööf (C) IFK Värnamo
Jan Björklund (FP) Elfsborg
Fredrik Reinfeldt (M) Djurgården
Göran Hägglund (KD) Degerfors
Jimmie Åkesson (SD) Mjällby
Jonas Sjöstedt (V) Gais
#39 Undrar om vi inte har avverkat politikernas fotbollsfavoriter förut - jag tycker jag vill minnas att jag då bl.a. hajade till för Sjöstedts val av GAIS. Strunt samma, det har passerat många inlägg i de här fyra kuriosatrådarna vid det här laget, så repriser är både oundvikliga och välkomna!
Jag vet inte varför, men en politiker som jag aldrig förknippat med fotboll är Ylva Johansson, som lär bli aktuell som minister i en S-regering (hon och Baylan får väl tävla om posterna som skol- respektive utbildningsminister). Men Ylva J. har inte bara spelat fotboll själv, även om hon inte vill skryta över det - hon är dessutom ordförande i Stockholms fotbollsförbund. Hennes favoritklubb är Hammarby, och när tiden tillåter finns hon ofta på plats på hemmamatcherna. Tycker att hon platsar i den här tråden!
#40 Jo en hel del har passerat i drygt fyra olika trådar🙂
Markus Halsti har gjort en bra säsong i MFF, och han ses väl numera som "Malmöit". Men för sex år sedan blev finländaren rubrikernas man när han värvades från HJK Helsingfors till GAIS, där han dock inte hann att spela en enda tävlingsmatch. Anders Andersson i MFF hade nämligen brutit benet och skåningarna gjorde upp med GAIS om en övergång. Prislappen var på totalt 7,5 miljoner, vilket ansågs som "sensationell" på den tiden.
Den tyska sajten transfermarkt.de som värderar spelare ute på marknaden har nu kommit fram till att marknadsvärdet på Markus Halsti, som hunnit fylla 30, är 2,77 miljoner, att jämföras med Paul Pogba i Juventus, som samma källa prissätter till 415 miljoner. Aftonbladet konstaterar att det alltså går 150 Halsti på en Pogba (eller lika dyre Arturo Vidal).
Enligt den tyska sajten är MFF:s startelva värd 56 miljoner, jämfört med svindlande 1891 miljoner för Juves elva. Fast Halsti verkar inte särskilt orolig. "Det blir en skön utmaning för oss att visa att skillnaden inte är så stor", säger han till tidningen.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/malmoff/article11380251.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/championsleague/article19541368.ab
#42 Markus Halsti hamnade nyligen i rubrikerna av andra skäl. Han har nämligen nyss blivit pappa till en dotter, och när tidningarna frågade honom om hennes framtid skojade Markus till det lite. "Det är en tjej så jag hoppas att hon inte börjar spela fotboll, men vi får se. Jag tror att hon kanske hittar något annat, en inte så våldsam sport. Kanske dans eller något annat", förklarade Markus.
Föga anade han att hans ord inte skulle tas väl upp i alla kretsar, så han har fått gå ut och förklara sitt skämt och intyga att svaret hade blivit det samma om det blivit en pojke. Fast han verkar ha blivit lite förvånad över ståhejet över framtiden för ett barn som då inte ens var en vecka gammal. Markus har väl inte varit tillräckligt länge i Sverige för att känna till hur den sociala kontrollen fungerar. Här skojar vi minsann inte om könsroller!
Bosse Augustsson kommer från en gedigen idrottsfamilj i Hässleholm. Bl.a. är hans bror Jörgen gammal landslagsman, och Bosses tre söner har alla allsvenska meriter. Bosse själv har bl.a. spelat allsvenskt i Åtvidaberg och Landskrona och varit utlandsproffs i Den Haag.
Kanske dribblade han hellre än slet? Kommentaren från hans tränare i Den Haag tyder åtminstone på det. Han suckade: "Bo är en fantastisk spelare. När vi har bollen i vårt lag känns det som att vi är tolv spelare. Men när motståndaren har bollen känns det som vi är tio. Jag skulle gärna vilja att det blev elva mot elva. "
Ikväll möttes dom i svenska cupen. Annat var det för 25 år sedan..
Den 22 oktober 1989 skedde ”undret i Karlstad” då Hammarby, mot alla odds, tog sig tillbaka till Allsvenskan efter 6-0 borta mot Karlstad BK. Tre mål i slutminuterna och på övertid säkrade uppflyttningen. Precis det resultat som behövdes för att gå upp.
Läser om Röaby BK från Blekinge, som förra året förärades en egen minnesbok. Den numera avsomnade föreningen hade en lite säregen fotbollsplan som innebar att hemma- respektive bortalaget fick spela varsin halvlek i ordentlig uppförsbacke eftersom planen var kraftigt kuperad. Jag vill minnas att jag i något sammanhang upplevde något liknande i Kila i Värmland. Han som gick linjeman åkte med oss, och han var tvungen att vifta mot flaggan över huvudet ibland för att vi bakom målet skulle se att han inte hade gått hem, så kuperat var det. Nästan, i alla fall…
Det snackas ju en del om att våra tiders fotbollsspelare är bortskämda och lata, men jag har inte riktigt velat tro på det där. Men det är klart, om de inte längre orkar gå ur bilarna för att spela, då börjar det nog gå väl långt…
#45 Apropå Hammarby så förknippas förstås alltid klubben med Nacka Skoglund. Läste en historia om hur Nacka i slutet av sin italienska karriär såldes från det lyxiga livet i Milano till en mer spartansk tillvaro i bottenlaget Palermo. Han inhystes där i ett kyffe under läktaren i Stadio Communale, och det var där det nyblivna Italienproffset Rune Börjesson fann honom liggande på en luggsliten dyscha läsande en sliten deckare.
"Ryck upp dig nu, Nacka!", tyckte Rune. "Ligger du här och längtar hem till Katarina Bangata 43 kanske?"
"Skulle aldrig falla mig in", svarade Nacka, "jag bodde i 42:an."
Ikväll möter Serieledarna i söderettan ÖIS FC Trollhättan, som ligger en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Det är viktig match för båda lagen, för ÖIS i dubbel bemärkelse eftersom det är den traditionsenliga enkronasmatchen som går av stapeln för åttonde året. Konceptet innebär att publiken går in gratis, och att ett antal företag, föreningar och privatpersoner betalar en krona per åskådare (eller en fast summa). Man hoppades på över 6000 åskådare, vilket i så fall skulle innebära över en miljon in i klubbkassan, men det är ganska kylslaget i Göteborg i kväll, så det är tveksamt om det blivit fullt så många åskådare. (Matchen har börjat på bästa sätt för hemmalaget, då David Leinar nickat in 1-0 efter 14 minuter.)
Bland de som ställer upp med en slant är Leif Pagrotsky och Hans "Ica-Stig" Mosesson. Någon "ICA-Stig" i mål lär vi dock inte få se ikväll…
#0 Upptäckte av en tillfällighet att det blivit fel länk i trådhuvudet. Klickar man på länken kommer man inte alls till kuriosakabinett tre som det var tänkt, utan man hamnar på ännu ett inslag om Olof Mellberg, som ju förekommit tidigare i kabinettet.
Men då kan vi väl ändå ägna Mellberg ytterligare rader, för det visar sig finnas ett mysterium förknippat med honom! Ingen i hans moderförening Gullspångs IF kan nämligen med säkerhet säga om Olof hann spela någon A-lagsmatch för klubben innan han drog vidare till Degerfors som 17-åring. En före detta spelare tror sig ha spelat en träningsmtach i A-laget med Olof Mellberg på plan, men om detta finns ingen dokumentation. Däremot har det funnits förhoppningar om att klubbens store son skulle avsluta sin karriär med en match för föreningen. Kanske är det fortfarande möjligt?
Annars har Olof Mellberg betytt mycket för sin förening.* När han skrev på för Olympiakos t.ex. fick Gullspångs IF en solidaritetsutbetalning på 400.000, vilket innebar att man kunde rusta upp Gullmovallen ordentligt utan att ta banklån. Även på det privata planet har Olof Mellberg stöttat sin moderklubb, bl.a. genom att ur egen ficka betala en spelarbuss till föreningen. Han har även varit bussig med att fixa biljetter till sina matcher för grupper upp till 20 besökare.
Olof Mellberg brukar inte göra mycket väsen av sig när han är på besök i sina gamla hemtrakter, men föreningen hoppas att kunna knyta honom närmare till sig nu när han avslutat sin aktiva karriär.** Vad sägs om att göra honom till klubbdirektör? Det dräller inte av sådana i division 6 Mariestadsserien skulle jag tro…
Länkar:
*
http://svenskfotboll.se/landslag/arkiv/landslag/2012/06/gullspangs-if-tacksamma-mot-sin-ambassador/
**
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5927755
#50 Jag ändrade även i länken högst upp också 🙂 Många spelare försvinner i unga år från sina moderklubbar innan dom spelar i A-laget. En del spelare blir även proffs så tidigt och avslutar karriären utomlands att dom inte heller spelat i Allsvenskan. Om jag inte missminner så var Pär Zetterberg ett sånt exempel.
#50 Tack för hjälpen med länken!
Ja, det kommer nog att hända ännu oftare framöver att unga talanger försvinner iväg innan de tagit steget att bli ordinarie i A-lagen. Fast Gullspång var ju så långt ner i seriesystemet att det inte hade varit otänkbart att Olof kunnat platsa i A-laget.
Sedan är det ju rätt ovanligt att man inte är säker på i föreningen om han verkligen hade gjort någon A-lagsmatch. Man tycker att någon som spelat ihop med honom borde minnas det! Så många blivande internationella stjärnor har de nog inte haft i klubben…🙂
Fast det är en gammal fin förening som fyller 90 i år - grattis! Som bäst (hittills?) har man blivit trea i dåvarande trean, medan damerna varit uppe i tvåan.
Trött på ståplats? Då kan det vara läge att överväga NFL-pampen Clark Hunts lösning! Hunt äger NFK-laget Kansas City Chiefs och har på deras hemarena låtit uppföra en VIP-loge som inte går av för hackor! Sviten, som bl.a. innehåller sex sovrum (ifall matchernas är tröttande?), är uppförd i tre våningar och man har förstås inglasade platser med några av arenans bästa sittplatser ifall någon händelsevis känner för att titta på matchen.
Clark är inte bara intresserad av den amerikanska avarten av fotboll utan äger även soccerlagen FC Dallas och Columbus Crew i MLS. Han tror nämligen att den europeiska fotbollsvarianten är på väg att ta över i USA. Så Dallas och Columbus kan kanske se fram emot logebyggen även de - om det inte redan skett…
Svennis Eriksson hör till dem som drabbades i den engelska avlyssningsskandalen där tabloider ägnade sig åt att avlyssna folk. Nu får de drabbade dela på 46 miljoner. Varför vill ingen tidning lyssna på mig? Det är fullt OK, men jag vill helst ha pengarna först!
Om vi skulle klämma en låt till när vi ändå är i farten? (Jo då, det blir lite fotbollsanknytning också, var inte orolig!)
Någon gång i tidiga sjuttiotalet dök ju skotten och Celticfantasten Rod Stewart upp på scenerna. Ungefär samtidigt uppenbarade sig en annan skotsk sångare som påminde en hel del om Rod, fast nästan ännu hesare och rockigare. Jag talar om Frankie Miller, och han och Roddan lär vara kompisar, trots att Frankie håller på Glasgow Rangers. Anledningen till Frankies sympatier för Rangers är antagligen för att hans morfar Archie Kyle var en av de första katolska fotbollsspelarna som skrev på för klubben.
Tyvärr har Frankie Miller varit allvarligt sjuk länge, men är så vitt jag vet ännu i livet. Tänkte att vi skulle lyssna på en låt som kanske inte är representativ för Frankie, men rätt fin ändå. Den heter Darlin´.
#55 Enligt den brittiska versionen av Wikipedia så lever Frankie Miller. Han fyller 65 år senare i höst. Han har varit drabbad av hjärnblödning/stroke. När vi är inne på ämnet skottar. Ni vet väl varför det inte finns någon snö på Glasgows gator? En halv miljon innevånare- Alla skottar 🙂 Lyssna på detta..
Dags för en passande söndagslåt, och eftersom Malmö möter Olympiakos om några dagar så vad passar väl då bättre än att spela än ett klipp ur filmen "Aldrig på en söndag"? Melina Mercouri spelar i den en gatflicka i Pireus som är kär i hela Olympiakos lag, och man ser i klippet hur hon plockar fram och gottar sig åt en lagbild på sina gullegrisar medan hon sjunger den fina sången som heter detsamma som filmen.
Det måste vara femtio år sedan jag såg filmen, men jag minns att jag gillade den. (Fast den finns faktiskt att se i sin helhet på YouTube upptäckte jag, så kanske kollar jag om den. Men det får i så fall bli en annan dag - den heter ju aldrig på en söndag…)
Johan Arneng, det namnet kanske klingar bekant? Uddevallafödde Johan började sin karriär i Oddevold, men kom senare med familjen till Värmland, där han bl.a. representerade IFK Sunne. Via fotbollsgymnasium i Degerfors hamnade Johan 18 år gammal som ungdomsproffs i Empoli. Efter en ettårig sejour i Italien bar det av till Norge, där han spelade tre säsonger. Därefter tog karriären fart på allvar när han kom till Djurgården och bildade ett effektivt mittfältslås tillsammans med Kim Källström. Det slutade redan första året med SM-guld och ledde även till landslagsdebut. Efter några år i allsvenskan bar det åter av till Norge, där det blev några säsonger i Tippeligan för Ålesund, innan den aktiva karriären avslutades i Syrianska. Idag tillhör Arneng Sirius organisation, och han jobbar även på Eurosport, där han kommenterar Bundesliga.
Vid sidan av fotbollen odlar Johan Arneng ett travintresse, och han är avelsrådgivare hos ett av landets ledande travstall. Vid sidan av det föder Johan upp hästar själv, och idag vann hans uppfödning Face´em det största loppet i landet för treåriga ston, Svenskt Travoaks. Eftersom förstapriset var hela 1,4 miljoner och uppfödaren får 20% av det innebär det att Johan Arneng enbart i det här loppet kunde kassera in 280.000 på ett bräde. Kanske har Johan Arneng hittat ett väl så lönsamt alternativ i travsporten till den där italienska karriären som aldrig riktigt tog fart?
I det ljudlösa klippet ser vi Johan sätta en pyts fär Djurgården mot Juventus i en CL-kvalmatch.
Kalmar FF:s förre lagkapten Henrik Rydström gjorde sig väl känd som en retsticka på plan, men han hade större register än så. Han var utbildad lärare, musikrecensent och dagspresskrönikör och har inga problem att diskutera mer än fotboll. Det är trevligt att konstatera att KFF fullföljer den intellektuella linjen i valet av hans efterträdare, David Elm, den äldste av de fotbollsspelande bröderna.
Just nu ligger David hemma på soffan med lungsäcksinflammation, och man skulle kunna tro att han fyller dagarna med att titta på fotboll på TV, spela datorspel och läsa sportbilagor. Men i sin blogg i Barometern avslöjar David att han just nu läser Ivar Lo Johanssons dagbok från resor på 1920-talet i efterkrigstidens Europa. Respekt, David!
Markus Rosenberg, som ju spelar en riktigt betydelsefull match för sitt MFF ikväll, har på planen gjort ett lite kärvt intryck på mig . Men bakom den strama ytan verkar det klappa ett givmilt hjärta, och Rosenberg med familj fick stora rubriker i engelsk press när man vid hemflytten från WBA i vintras skänkte hela bohaget till förmån för välgörenhet. Flyttfirman höll på i sex timmar och använde tre lastbilar för att tömma huset, och när de var klara var allt som återstod två sängar för familjen att övernatta i. Well done!
Igår visade Marcus Rosenberg att han inte snålar med målen heller…🙂
En annan fotbollsspelare med hjärtat på rätta stället verkar Steven Naismith vara, skotten som kämpat sig till en ordinarie plats i Everton.
Inför årets säsong donerade Naismith runt 35.000 för matchbiljetter till lagets matcher åt arbetslösa i Liverpool. Han hade själv upplevt hur tufft arbetslösa varvsarbetare hade det i Glasgow när han växte upp. En biljett till en match med Everton kostar ungefär 550 kronor, vilket förstås gör det svårt för en arbetslös att gå och se sitt favoritlag
Steven Naismith växte upp under enkla förhållanden. Hans far är socialarbetare och hans mor jobbar i snabbköp. Steven är dyslektiker och hade det kämpigt i skolan. Han är idag ambassadör för organisationen Dyslexia Scotland. Hela sin uppväxt var Steven inställd på att bli fotbollsproffs, och nu är han där.
"Varje dag känner jag tacksamhet över de möjligheter fotbollen har skänkt mig", säger den 28-årige skotten. "Nu har jag också möjligheter att dela med mig på mitt lilla vis. Ibland tappar människor sitt självförtroende och är på väg att ge upp, och då kan sådana här små saker kanske hjälpa dem att bibehålla motivationen. Jag tror att det kan göra skillnad."
#39 Då har vi fått en ny samling politiker att försöka luska ut favoritlag för! Om vår nye idrottsminister Västeråsaren Gabriel Wikström har vi fått veta att hans favoritsport är fotboll, vilket är gott och väl. Men favoritlag då? Vi får väl se vilken journalist som lyckas gräva fram den viktiga informationen…
Och nu en riktig humörhöjare - kolla in de här lirarna!
Föregående veckas pris som mest innovativa fuskaren på planen går till Leandro Damião i Santos, som gjorde sig skyldig till tröjdragning i matchen mot Criciuma’s i Brasiliens liga. Det unika var att tröjan han drog i var hans egen, med hopp om att domaren skulle blåsa i tron att det var en motståndare som drog i den. Ja, försöka duger…
http://www.gp.se/sport/fotboll/1.2516623-brasse-drog-sig-sjalv-i-trojan
Vi stannar kvar med lite brasseanknytning, även om klippet mest verkar som "Visst nappar det". Marta Vieria da Silva har, med en utflykt till USA, varit Sverige trogen hela sin karriär, vilket vi nog blivit bortskämda med - ungefär som om Zlatan aldrig kommit iväg från Malmö…
Här är Marta när hon i sin ungdom spelade i Umeå och levde inneboende. Och insåg att en piraya i Amazonas är totalt menlös i jämförelse med en hemsk gädda i Sävarån…
#65 Marta ser ju ut att vara uppe i varv i kampen mot gäddan, och faktum är att hjärtbelastningen vid fiske kan vara lika hög som hos elitfotbollsspelare under match!
Forskare vid University of Chester fick nämligen intressanta data på kroken när de hängde pulsmätare på deltagare i en stor fisketävling. Det visade sig då att påfrestningen på deltagarnas hjärtan när de fångade en fisk var lika stor som hos en fotbollsspelare under en match i Premier Leaugue. Vissa deltagare nådde upp till 93% hjärthastighet, vilket kan jämföras med 95% som är noterat i extremfall hos fotbollsspelare. Däremot förbrukade tävlingsfiskarna förstås mindre energi än fotbollsspelarna.
Uppmuntrade av resultatet kastar sig nu forskarna över idrotter som dart, snooker och golf för att jämföra även dem med fotbollen.
Detta rapporterades av The Telegraph den 31 juli i år.
Dags att blåsa av ännu en fullmatad tråd, men tråd 5 är redan öppnad. Vi ses väl där?