![[Carpinus]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Fotbollens kuriosakabinett - del 5
Så är ännu ett kabinett fyllt med ditt och datt från den fantastiska fotbollsvärlden, men vi börjar på ny kula direkt! Tråd 4 slutade med Marta på fiske, och första inlägget i den här tråden har också viss anknytning till fiske. Här är den underbara sannsagan om det thailändska fotbollslaget Panyee FC från det lilla fiskarsamhället, som är ett gott exempel på konsten att tänka utanför boxen…
#0 Wikipedia har mer fakta om Ko Panyee.
I slutet av årets serie i division 8 Uppland Östra visade nummer 11 i Flogsta FC god målform. Han heter enligt SvFF Peluffo Yuri Neil Alber Ortiz Peluffo (fast han lär kallas Shurito). Kanske det längsta personnamnet i hela seriesystemet?
Det är lite kärvt hemma i Jordan Larssons föräldrahem för tillfället. På måndag möter hans Helsingborg pappa Henkes Falkenberg i en match av största vikt för hallänningarna i kampen om det allsvenska kontraktet.
"Pappa har sagt till mig att jag får sova i garaget om jag gör mål på dem", säger Jordan, men tillägger att han inte kommer att tveka att näta bara han får läge, och tror att Falkenberg räddar sig kvar ändå.
Man kan väl hoppas att pappa åtminstone kastar ut en kudde och ett täcke till Jordan i garaget om så skulle vara?
Misstankarna om spelriggade matcher inom svensk fotboll har fått den bieffekten att även gamla märkliga resultat tagits upp till granskning, även om det eventuella fusket inte nödvändigtvis har med spel att göra. Ulf Stenberg skriver i sin krönika i GP: "Nog minns jag Djurgårdens 11–1 mot Sunne i sista bortamatchen 1961, som gav en allsvensk plats på bättre målskillnad än IFK Stockholm. Klart att den var riggad."
IFK Stockholm var ju ett bra lag på sin tid, och kanske är de på väg uppåt i seriesystemet igen. De slutade nämligen tvåa i sin division 3-serie och kvalspelar idag mot Norrköpingslaget Smedby om en plats i division 2 (Smedby hamnade på kvalplats i div. 2 Södra Svealand).
I samma serie som IFK kom tvåa i hamnade f.ö. Tyresö FF "överlägset sist" och degraderades. Det är inte bara damfotbollen som kanar nedåt i Tyresö…
#4 Det var f.ö. i en match mot just IFK Stockholm som Djurgårdens Leif Eriksson bröt benet det året (1961). Men "Chappe", som värvats från Köping året innan, kom igen och blev svensk mästare med Djurgården två gånger och mångfaldig landslagsman. Han blev dessutom bandymästare med Sirius 1966.
Lite bortglömt är kanske att Leif Eriksson spelade sex år i franska ligan, fem i Nice och en säsong i Cannes. År 1973 blev han utnämnd till bästa spelare i franska ligan, och det var inte bara där han varit före Zlatan. Ibra blev ju frimärksfigur häromåret, men det blev Chappe redan 1972 på ett frimärke från Förenade Arabemiraten.
Ett byggmaterialföretag kör för tillfället en TV-reklamkampanj med sumobrottare för att visa på hållbarheten i sina produkter. Men inget nytt under solen - redan 2002 såg vi det här tunga inslaget…
#3 Falkenberg vann med 2-0, och lite lycklig kanske Jordan trots allt är innerst inne, som slapp att övernatta i garaget? (Fast det kunde ju ha blivit ett sent träningspass, garagedörrar är ju bra att spela mot - fråga bara Björn Borg!)
Apropå Falkenberg. Falkenberg ligger i Halland där också Halmstad ligger. Hallandsderby i allsvenskan med andra ord. Men här kan vi snacka derbyn i allsvenskan. År 2000 fanns inte mindre än fem lag från Göteborg i ligan: IFK Göteborg, Örgryte, Häcken, GAIS och Västra Frölunda. Häcken kvalade sig kvar medan GAIS och Västra Frölunda trillade ur. En säsong full av derbyn.
#8 Och 31.000 på läktaren när GAIS och Blåvitt möttes…
#6 Apropå asiater och fotbollsreklam så platsar väl även den här i det sammanhanget?
Egentligen gör han ju allt rätt därute på sin kant, han håller verkligen järnkoll på vad som händer. Åt ett håll…
(Han kanske skall vara glad för att det inte var en linjeman som stod där?)
Idrottsplatsvaktmästare och matchvärdar kan vittna om att det glöms en hel del i omklädningsrummen efter matcherna. Handdukar, solglasögon, schampoflaskor och lite av varje ligger inte sällan kvar när spelarna givit sig av.
Men Napoli tog nog upp glömskan en nivå när de efter en match i Europe League mot Young Boys i Bern glömde kvar två spelare plus klubbläkaren. Till napolitanernas försvar skall säga att de fick lämna under viss brådska efter att hemmasupportrar kastat föremål på deras buss, och missade då att spelarna inte kommit tillbaka från dopingkontrollen.
De kvarlämnade spelarna och läkaren lämnades inte in på effektförvaringen i väntan på att bli hämtade, utan övernattade på hotell innan de flög hem i privatplan nästa dag. Till allt elände hade dessutom hemmalaget vunnit med 2-0.
#12 Ja, att det kan gå hett till ute i fotbollsvärlden, det vet vi, men det kan minsann bränna till runt planerna här hemma också!
Här är en liten historia där en sentida efterföljare till den legendariske spefågeln Elis i Taserud, "Dalby-Slammen" eller Gustav Andersson som var hans egentliga namn, är inblandad.
På dagordningen för fullmäktige i Finnskoga-Dalby hade stått ett ärende om att inrätta en gemensam soptipp för Sysslebäck och Likenäs, och stämningen hade varit småilsken debattörerna från de olika kommundelarna emellan. Kort därefter skulle fotbollslagen från Sysslebäck och Likenäs mötas, och den lokalpatriotiska stämningen låg kvar både på plan och på åskådarplats - man var kort sagt inte riktigt överens. Matchen slutade i alla fall med Sysslebäcksseger, och det var ett betryckt gäng Likenäsare som lämnade idrottsplatsen under tystnad. Till slut var det, inte oväntat, Dalby-Slammen som upphov sin röst och satte ord på den gemensamma indignationen med kommentaren "Å tôckt dj-a fôlk ska en ha soptipp ihop mä!"
Här är den ultimata kritiken av en match! Så här uppriktiga tror (och hoppas) jag att Bank och Laul aldrig någonsin blir…
Noterar att "kiken", Utsikten, är klara för superettan nästa år. Kanske är de de bästa representanterna för Göteborgsk fotbollsanda idag tillsammans med Häcken, när Blåvitt gått vilse i näringslivet, när GAIS blivit sin egen karikatyr och när ÖIS, den kanske noblaste av klubbar, förtrycks av en liten skara haters. Göteborg är en fotbollsstad, och det bubblar under ytan av förväntningar på att man åter skall få visa det!
Sven, 76, är blåvittfantast sedan länge, trots att han bor i Gällstad och det kanske då vore mer praktiskt att hålla på Elfsborg. Gällstadsbon tillhör fansen av den gamla stammen, som sparat på matchprogram och klubbhistorik som halsdukar och mössor av tidigare modeller. När IFK började bygga upp ett museum tyckte Sven att han ville bidra, så han skänkte sina gamla änglareliker dit. Som tack fick han fribiljetter, och vad passade då bättre än att få bjuda sin hustru sedan 18 år, Iris, 81, på en första blåvittmatch tillsammans?
Iris tyckte det lät trevligt, och på matchdagen packade hon ner bullar och saft till Sven och sig att äta på läktaren, som vi äldre gärna gör när vi skall åka på utflykt. Iris tycker dessutom att det är jobbigt att gå i läktartrapporna för att köpa pausfika, så det här var en praktisk lösning ansåg hon. Men vid insläppet stoppades Iris av en i och för sig beklagande kvinnlig ordningsvakt, som förklarade att saften och bullarna inte fick tas med in. Lydig mot ordningsmakten slängde Iris de medhavda varorna i närmaste papperskorg. När matchen startat tändes plötsligt bengaler i klacken. Iris tittade förvånat på Sven, och undrade hur det kom sig att saft och bullar stoppades, men bengalerna uppenbarligen slank igenom.
Borås Tidning, som fick höra talas om det hela, tog kontakt med säkerhetsansvarig hos IFK Göteborg, som förklarade att man inte får ha medhavd spisning på grund av ett avtal mellan Göteborgs stad och Rasta, som säljer fika, korv med mera på Ullevi. Det är möjligt att staden och Rasta rent juridiskt har rätt att göra så, men jag tycker att det känns på gränsen till maktfullkomlighet att utnyttja ordningsvakterna till att stoppa publik att ta med sig lite eget fika till läktaren. Fast Iris är tydligen av en förlåtande natur! Hon kan tänka sig att gå och se Blåvitt igen, trots att hon inte får ta med saft och bullar, och trots att ordningsvakterna inte lyckas förhindra att bengaler som skapar avbrott i matcherna tas in på arenan.
Själv hade jag inga problem att få med mig lite värmande dryck i min bandyportfölj in på arenan på den tiden GAIS fick spela bandy på Heden. Fast så stod inte heller Rasta för försäljningen innanför grindarna, och tur var väl det…
http://www.bt.se/nyheter/ulricehamn/iris-81-tvingades-slanga-fikat-%284510299%29.gm
Jaha, Falkenberg gjorde ju det så många av oss inte trodde på när de nu hängde kvar i allsvenskan! Fast de här två gubbarna började fira tidigt…
I söndags sjöngs nog Kentas "Just idag är jag stark" med extra inlevelse på Tele2 Arena, Hammarby har ju gjort den till sin egen. Musiken skrevs av bajenfanset Kenta, men låttexten skrevs faktiskt av hans dåvarande granne Aapo Sääsk. Han har berättat att texten egentligen alls har med Hammarbys fotbollslag att göra, utan om ett sådant sinnestillstånd som kan infinna sig när man ser möjligheter öppna sig - i det här fallet tydligen i samband med skolk från skolan. Fast firandet från skolan hade uppenbarligen inget negativ konsekvens för karriären - Sääsk är idag framgångsrik innovatör och har startat flera företag inom vattenreningsbranschen. Enligt intervjun har han inga invändningar mot att Hammarby använder sig av låten, utan är bara stolt för det.
När SD använde sig av samma låt i sin valkampanj påpekade han stillsamt att de kanske inte var medvetna om att den är skriven av en invandrare. (Sääsk är född i Estland men kom till Sverige vid ett års ålder.)
Dags för en liten utflykt kanske, i form av ett hembesök hos Wayne Rooney (2007)? Wayne verkade uppskatta påhälsningen!
I vår vilande serie "klubbsånger" kan det kanske vara läge att bekanta sig med "Himno de Atlético de Madrid" med förhoppningen att det inte är dagens segersång…
Låten blev lagets officiella sång 1972, och den är skriven av José Aguilar Granados och Ángel Curras García.
På aftonbladet.se läser jag på startsidan "Hyllningen: bäst i fotbollsvärlden". Det handlar om Pontus Wernbloom, som visserligen gjorde någon ful tackning i matchen mot Man C, men som uppenbarligen varit fantastisk i övrigt - han hyllas ju! Så då klickar man på länken och läser: "I engelsk press får svensken kritik för tacklingen på Yaya Touré – men hyllas samtidigt för sitt namn. `Låter som en karaktär från Sherlock Holmes´, skriver Daily Mirror". Sportbladet tycker uppenbarligen att det är stort att Wernbloom hyllas i England - om än bara för sitt namn. Som Sherlock uttryckte det : "De små sakerna är alltid de viktigaste".
Och även om en svensk aldrig vinner Guldskon så skulle vi säkert ligga bra till om det delades ut ett pris för konstigaste spelarnamn i utländska journalisters öron.
Borussia Mönchengladbachs mittfältare Christoph Kramers mål i matchens 57:e minut mot Borussia Dortmund i söndags var riktigt snyggt! En så där retfullt avvägd lobb som går i en båge över målvakten, helt perfekt - om det inte hade varit för att han satte den i det egna målet. Dessvärre var det dessutom matchens enda mål. Kramer mot Kramer 0-1…
Lite musik igen kanske? Här är en kille från Argentina med en låt som heter La Mano de Dios, Guds hand, och lär handla om honom själv. Killen skall visst ha spelat fotboll en gång i tiden…
===
Det är gott om idrottsfolk som är bitna av travsporten. Till dem hör Magnus Haglund, som snart återkommer till Elfsborg, denna gång som manager. Haglund äger en häst som vunnit tre raka lopp, och det blir lite av "dagens hoppsan!" om hans uttalande efter senaste segern. Till norskaTGN erkände han nämligen att "vinna på travbanan är minst lika skönt som att hämta tre poäng på fotbollsplanen". Boråsarna kanske får problem att hitta sin manager på plats om Åby kör samtidigt?
http://www.tgn.no/index.php?option=com_zoo&task=item&item_id=7206&Itemid=259
Farfar Lennart debuterade som 17-åring i Gif Sundsvall, pappa Leif debuterade som 17-åring i Gif Sundsvall, och landslagsmannen Emil Forsberg debuterade själv som 17-åring i Gif Sundsvall. Emil som numera spelar i Malmö FF har verkligen fotbollen i generna. Läs mer här. Ett exempel på när toppidrotten följer genom generationerna. Vi har flertal exempel inom fotbollen. Roy Andersson som en gång i tiden spelade i Malmö FF och landslaget fick två söner, Patrik och Daniel som följde i faderns fotspår. Vi får inte heller glömma bröderna Nordahl, bröderna Ravelli och Glenn Hysén med söner med flera.
Igår var det solsken över Färöarnas fotbollslandslag, som vann sin första bortamatch på tretton år, när de besegrade Grekland i EM-kvalet. Tidigare har laget vunnit totalt tre gånger borta, mot nationer som San Marino, Malta och Luxemburg (senaste bortavinsten), så segern över grekerna var sensationell.
Däremot blir det sämre med solsken över Färöarna den 20 mars nästa år. Då blir det nämligen total solförmörkelse där, och det är bara på Färöarna och Svalbard som man kommer att kunna uppleva den. Redan nu är hotellen på Färöarna fullbokade av solförmörkelselsefans som vallfärdar dit för att uppleva de 2 minuter och 47 sekunder som mörkret varar. Hoppas att det inte blir mulet den dagen då…
Sensationslandslaget Island tar hjälp av Queen i vädjandet "don't stop me now 'cause I'm having a good time", men det hjälpte inte riktigt igår mot tjeckerna. Fast visan är långt ifrån slut med det!
Turkiska klubben Genclerbirligis ordförande Ilhan Cavcav har möjligen en släng av skäggfobi. De spelare i hans klubb som odlar skägg kommer han att bötfälla med 80.000 kronor.
"Jag är 80 år gammal och jag rakar mig varje dag. Är det här en imamskola eller? Du är en idrottsman, du borde vara en förebild för de unga!", utbrister Cavcan. Något säger mig att islänningen Aron Gunnarsson, han med de jättelånga inkasten och med en uppsyn som hämtad ur någon fornnordisk asasaga, skulle få svårt att platsa i Genclerbirligi…
I min ungdom hände det en och annan gång att jag besökte Sporthälla i Säffle för att se Sifhälla spela fotboll i dåvarande division 2. Sifhälla hade många bra fotbollsspelare på den tiden bl.a. "Kula" Abrahamsson och Bertil Rylander. Läser nu att den sistnämnde gått bort i en ålder av 84 år, och jag sänder en tanke till denne lagspelare av gamla stammen.
Bertil Rylander var Hisingspôjk och kom som junior till IFK Göteborg. Han debuterade som 19-åring i allsvenskan, men kom senare till Kalmar, där han var på vippen att vinna skytteligan 1954 - han passerades först i sista omgången av Karl Alfred Jakobsson i GAIS. Två år senare lockades Bertil Rylander till Säffle med ett bra jobb på Värmlands Trä. För att han skulle förkovra sig i engelska blev han skickad till England av sin arbetsgivare, där han kom att träna med Charlton. Där blev man så imponerade av honom att han fick följa med på deras turné till Spanien, där han spelade mot Real Madrid och gjorde ett av målen. Charlton ville gärna behålla Rylander, men han tyckte inte att han hade rätt att stanna när hans arbetsgivare bekostat resa och utbildning, så han återvände hem till Säffle. Tror inte många spelare av idag behöver ta sådana beslut…
Bertil Rylanders hemvist i en mindre etablerad klubb innebar nog samtidigt att han inte uppmärksammades efter kompetens på nationell nivå - enda landskampen gjordes som avbytare mot Island. Men i Värmländsk fotbollshistoria är han ett givet namn!
Varje helg som GP är generösa nog att lägga ut Ulf Stenbergs krönika på nätet känns som en ynnest! I den senaste avslöjar Stenberg varför det gick så bra för Färöarna, Liechtenstein och San Marino i EM-kvalmatcherna nyligen, samt vidarefordrar det uppseendeväckande faktumet att varje poäng Man C har tagit i PL de senaste sex åren har kostat ägarshejkerna 12,6 miljoner kronor - exklusive löner! Chelseas oljemagnat har kommit billigare undan - för honom har varje poäng kostat blygsamma 7 miljoner…
Stanley Matthews har vi varit inne på i någon tidigare kabinettstråd. Bollgeniet som spelade fotboll på hög nivå ända upp i femtioårsåldern, vegetarian, renlevnadsmänniska och föredöme för många. Det var väl därför lite överraskande att finna just honom i en gammal annons för ett cigarettmärke med kommentaren "Stan tar sin träning mycket seriöst och fann snabbt en cigarett som passar honom bäst". Allt var inte bättre förr…
Julefriden börjar smyga sig in även på fotbollsläktaren, och nidvisorna är åtminstone tillfälligt ersatta av mer fridsamma sånger. De här Arsenalhuliganerna håller sig t.o.m. med egen dirigent…
Apropå jul - tomtens eget lag, FC Santa Claus, huserar i den finska tredjedivisionen, men har tidigare spelat i andradivisionen flera säsonger. I den här improviserade matchen mot nissarna bet tomtarna dock i gräset - eller snön kanske man skall säga?
I början på 1900-talet var AB, Akademisk Boldklub, en av Danmarks mest framgångsrika fotbollsklubbar. År 1905 hade de en i regel duktig målvakt som hette Niels. Fast i en match mot det tyska laget Mittweida drog en av tyskarna på ett långskott som borde ha varit en smal sak för keepern att ta, men Niels stod lutad mot stolpen och reagerade inte. I omklädningsrummet efteråt erkände Niels för sina lagkamrater att han hade stått och funderat på ett matematiskt problem och inte hängt med i spelet. Det blev den sista säsongen i AB för Niels, som hette Bohr i efternamn och skulle bli Nobelpristagare i fysik 1922 samt en av männen som var med och utvecklade atombomben för amerikanernas räkning under andra världskriget.
Niels bror Harald, som även han med tiden blev en framgångsrik vetenskapsman, var mer alert på planen och deltog i det danska landslag som erövrade en silvermedalj i London OS 1908.
Om man är fotbollsspelare med ambitioner att bli Nobelprisvinnare bör man kanske ha stått i mål, för Nobelprisvinnaren i litteratur 1957 Albert Camus var även han fotbollsmålvakt i ungdomen. Hon stod i mål för universitetslaget i Alger, men hans chans att bli landslagsman spolierades när han drabbades av TBC på 30-talet. Camus sade sig ha funnit "den felande länken" mellan fotboll och existensialism. "Jag har fotbollen att tacka för allt jag vet om moral och etik” hävdade han.
Detta om fotboll och Nobelprisen, som ju delas ut nu på onsdag. Dock inte till någon före detta fotbollsstjärna, så vitt jag vet.
Källa bl.a. The Guardian 27 juli 2005.
#34 Det påminner lite (med en målvakt som inte inte var koncentrerad på spelet) om en del fotbollsserier från den magnifika sportserietidningen Buster som numera är nedlagd.. Lite komiska inslag i serierna som målvakter som flyr målet vid ett anfall för att dom är skotträdda eller att målskytten skjuter hål på nätet i målburen. Serierna Bullen och Super-Mac får räknas dit. Men det fanns fler legendariska fotbollsserier i Buster som spökliraren, fyndet från Argentina och Benny Guldfot.. Finns det liknande serier för fotbollsälskande barn och ungdomar numera? Tveksamt..
#35 Om det finns sådana tidningar idag är även jag tveksam till, men jag drar mig däremot till minnes en föregångare till Buster som hette Match. Har sett att enstaka ex. sålts på Tradera för 40:- Tidningen gavs ut i slutet av femtiotalet och början av 60-talet (1960 fanns den definitivt). Illustratör var, åtminstone oftast, den legendariske Charlie Bood (1922-2001).
Den som spelat i juniorlagssammanhang eller i lingonserien har nog drömt om att ha haft åskådare på läktaren som sett det där målet som man var så stolt över. För egen del hade jag t.ex. gärna haft lite vittnen på plats när jag skruvade in bollen direkt på hörna vid närmaste stolpen i en juniorlagsmatch. Det var "Once in a lifetime", men den ende som såg det från sidan av planen var väl vaktmästaren….
Maurice Kühn i det tyska division 6-laget TSV Marl-Hüls satte nu i december en riktig snygg pyts, men av jublet att döma var det gott om åskådare - om nu inte ovationerna lagts på i efterhand. Men tjusigt mål var det oavsett!
#37 Sedan finns det ju tillfällen då man kan vara tacksam för att det inte finns så många vittnen - som vid det här självmålet! Lärdom: inga höjdbollar i motvind…
Dags att hala fram kortet - dock inte det röda eller gula, utan julkortet…
En sak är klar - tomten skulle knappast ha några problem med att fixa teknikmärket i fotboll…
Alingsås är ju numera en handbollsstad framförallt, men på självaste nyårsafton är det fotbollen som står i centrum, då ideella krafter arrangerar en turnering som är på väg att bli tradition. I år delas vinsten, som förhoppningsvis blir runt 10.000 kronor, mellan Fibromyalgiföreningen i Alingsås och Fibromyalgiförbundets Forskningsstiftelse. Glenn Hysén är en ofta sedd gäst i välgörenhetssammanhang, och han har även hörsammat Alingsåsarnas kallelse. Den som befinner sig i Alingsås och har några timmar över innan det är dags för fyrverkerierna kan se fram emot fri entré till Stadsskogshallen inklusive fika, plus spännande fotboll förstås!
http://www.alingsastidning.se/2014/12/fotbollscup-for-en-god-sak/
När vi då ändå är inne på Alingsås och fotboll så har jag kollat in på Alingsås Idrottshistoriska Sällskaps hemsida för att ta reda på vem som är den bästa fotbollsspelaren från staden. Det verkar inte vara någon större tvekan att det är Johan Elmander från Holmalunds IF, varifrån han värvades som 17-åring till ÖIS. Hur det sedan gått vet vi väl alla…
Till årets bäste fotbollsspelare i Alingsås har en annan Holmalundare utsetts, nämligen Dejvid Hasan. Han blev skyttekung och en bidragande orsak till att Holmalund kunde vinna Division 4 Västergötland Södra i år.
I någon av kuriosatrådarna diskuterade vi klubbnålar, och nu har jag hittat en riktig guldgruva i det ämnet, åtminstone för idrottsklubbar stora som små i Östergötland. De finns att beskåda på Östergötlands Idrottshistoriska Sällskaps hemsida, och det är båda roligt och rörande att beskåda alla dessa nålar från föreningar varav flera är framgångsrika, en del gör så gott de kan, och andra nedlagda.
De idrottshistoriska sällskapens hemsidor är f.ö. en utmärkt källa för den som vill veta mer om ett landskaps eller bygds idrottshistoria.
Det har spelats fotboll på hög nivå i år, men högre än de här lirarna kom garanterat ingen! Så här såg det ut däruppe när besättningen laddade upp inför VM på TV - lättare än så här kan det inte vara att slå en bicykletas…