I kölvattnet på årets VM dyker det upp en och annan rekordnotering för oss statistikbitare att fördjupa oss i. Det sattes t.ex. ett totalrekord i topphastighet på en fotbollsplan, och föga överraskande var det Arjen Robben som stod för den. I en löpduell med Sergio Rames i Spanien (med mål som följd) klockades Robben till 37 km/tim, medan Rames uppnådde 30 km/tim. Det tidigare rekordet innehades av Theo Walcott med 35,8 km/tim.

Fartmässigt motsvarar Robbens tid 10,28 på hundra meter, vilket inom parentes hade räckt till en sjätteplats i EM i Zürich förra veckan - utan boll! Nu sprang ju inte Robbens så långt, men det ger en uppfattning om den fart han uppnådde, och detta med en motståndare hängande i hasorna…

http://nyheter24.se/sport/fotboll/770961-efter-superruschen-nu-ar-han-varldens-snabbaste-spelare

Ett litet guldkorn för fotbollsnostalgiker finns i Svenska Filminstitutets arkiv på nätet i form av en färgfilm från 1948 om bröderna Nordahl. Vi får följa dem i träning, på jobbet och i landskamp. Rätt småtrevligt, även om speakertexten är i tramsigaste laget för en nutida publik.

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=263&returnurl=http://www.filmarkivet.se/sv/Sok/?q%3dfotboll%26categoryid%3d14

När man är inne på fotboll och nostalgi. Såg ett gammalt STIGA fotbollsspel på en second hand-butik i Karlstad. !970-tal skulle jag tippa på med plastspelare ( äldre modeller var spelarna av plåt). Tänk vad man spelade både fotboll- och hockeyspel när man var barn så spakarna till slut blev krokiga. Men det var långt innan dagens fenomenala data och TV-spel från FIFA.

Jag har tidigare nämnt att engelsk ligafotboll länge intresserat mig. Därför tog jag en närmare titt på dom lite lägre engelska serierna. I League 1 som är tredje divisionen finner man numera lag som Bristol City, Port Vale, Coventry, Walsall och Notts County. I League 2 finns Portsmouth, Cambridge, Luton, Oxford och Carlisle. Lag som man minns från förr då dom fanns högre upp i seriesystemet. Framför allt minns man Luton som numera klingar nostalgiskt.

#4 Ja, det har gått utför med många gamla fina klubbar! Såg att matchen Portsmouth mot Cambridge lockade nära 17.000 åskådare, vilket är rätt starkt i Leaugue Two.

John Cleese är "a Hammer", en anhängare av West Ham alltså. Men det är inte i den egenskapen han dyker upp här, utan för att framföra sin åsikt om bruket av ordet "Soccer" för fotboll och låta utövarna av amerikansk fotboll anektera uttrycket "football".  Som Cleese säger - de springer ju runt och bär bollen i famnen, varför då kalla det "fotboll"?

#6 När jag tänker på John Cleese så tänker jag främst på hans roll som den den odräglige hotelldirektören Basil Fawlty ( som enligt Cleese föddes efter att han mötte en liknande person på ett hotell i England ) som drev ett hotell i Torquay. Jodå, Torquay har ett fotbollslag dom också.

Mark Knopfler är född i Glasgow, men växte upp i Newcastle, dit han kom med familjen som sjuåring. Ganska naturligt då att Mark Knopfler är supporter till Newcastle United, och när "Skatorna" kommer in på S:t James Park  för hemmamatch spelas "Going Home".

I Sportbladets Leifby big ten fick läsarna välja ut dom tio populäraste klubbarna i England för en mini-dokumentär. Här fanns Manchesterlagen United och City, Liverpool, Arsenal, Tottenham m.f.l. Och så Millwall. Kanske för att laget är känt för sina argsinta supporters.

Vi har tidigare behandlat de tre bröderna Nordahl i den här tråden, men än värre var bröderna Malmgren i Malmgrens FF från Naum i Skaraborg, som bestod av  tio bröder plus en brorson. Dessutom var fadern lagledare och systern sjukvårdare och materialförvaltare.

Efter att modern i familjen gått bort i cancer beslöt man att bilda ett fotbollslag med syfte att spela matcher där intäkterna skulle tillfalla Cancerfonden, och när de 1974 mötte TV-laget infann sig en publik på hela  3226 personer, vilket innebar publikrekord för Mossbrotts IP i Önum (delat med Bill Haley från 1968). Matchen slutade 2-2 vid full tid och salomoniska 5-5 efter straffar. I TV-laget ingick bl.a. Gunnar Gren, Rolle Stoltz och Hasse Alsér, men det var Lasse Åberg och exproffset (och konstnären) Ardy Strüwer som satte domaren mest på prov genom sitt irrationella samspel.

En av bröderna är den från radionyheterna välkände Egon Malmgren. Även inom travsporten är namnet ihågkommet, då Utah Bulwark som vann Elitloppet 1987 var ägd och uppfödd av familjemedlemmar.

Källa: Vara Idrottshistoriska Sällskap.

#9 Hade aldrig hört talas om Milwalls ökända supportrar tidigare, men deras motto "No one likes us – we don’t care" verkar väl rätt talande…

År 1945 hade operetten Carousel premiär på Broadway,  skriven av de säkra hitmakarna  Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II. En av låtarna ur den med sitt budskap om att "härda ut, det löser sig" kom att bli en tröst för många som mist någon anhörig i andra världskriget, och sången engagerar fortfarande människor. Om Rodgers och Hammerstein hade kunnat föreställa sig hur 95.000 på en fotbollsstadion sjuttio år efter premiären stämmer upp den unisont hade de nog häpnat!

Jag talar förstås om "You´ ll Never Walk Alone". År 1960 spelade Liverpoolgruppen Gerry & The Pacemakers in låten, och deras version var den första jag hörde av den. Andra som spelat in den är bl.a.  Elvis Presley, Mahalia Jackson och Righthous Brothers, och det är den senare versionen jag gillar mest.

"You´ ll Never Walk Alone"  har som sagt blivit en "fotbollslåt", och att den främst blivit "Liverpools egen sång" hör väl samman med att Gerry Marsden och hans grupp kom från staden vid Mersey, men det finns fler klubbar som använder den. Här är den i Gerry & The Pacemakers version.

#12 Jag ryser 👍 Jag har den versionen nedladdad fast med låttexten istället. Den bästa versionen är nog när 40.000 på Anfield river av den 😃

#13 Ja, det är mäktigt!

En annan välkänd fotbollslåt hörde jag första gången på en matiné (?) som barn. Folkets Husföreningen hemma  envisades med att visa en massa Doris Dayfilmer, och en av dem hette "Mannen som visste för mycket". Det var nog en deckare, så jag såg den möjligen i målsmans sällskap. (En av mina senare idoler, James Stewart, hade en f.ö. roll i filmen.)

Musiken till filmen var skriven av Jay Livingstone och låttexterna av Ray Evans. De två vann Oscars för bästa filmmusik tre gånger, bl.a. för världshiten "Mona Lisa" ur en annan film, och de fick en även för musiken till "Mannen som visste för mycket". Den stora hitlåten ur filmen har ett fatalistiskt budskap - varför oroa sig i onödan, det blir ändå som det blir…

Idag sjungs den på läktaren vid cupfinalen på Wembley eller vid matcher som förhoppningsvis leder dit. Det handlar förstås om Que Sera Sera -  dags för Doris att stämma upp!

London vill nog ha sitt också. Jag hade en CD-skiva en gång som innehöll kampsånger i fotboll. Skivan innehöll bland annat den här låten "Blue is the colour"- Chelsea FC.  En härlig "dänga" att lyssna på. Man kan nästa se Chelseasupportrarna framför sig sjunga denna med välfyllda ölsejdlar.

#15 Precis - kul med en låt som är skriven direkt för klubben dessutom! Kände också igen låten från en skiva som jag haft, och det visade sig stämma: Åke Strömmer  har skrivit en svensk text för Hammarby.  Så här låter den med Lalla Hansson.

Sedan finns det en kategori inspelningar där lagmedlemmar själva medverkar med varierande skönsång. År 1994  brakade Manchester United som första och väl enda klubblag  upp på engelska topplistans förstaplats med "Come on You Reds", som de spelat in med inga mindre än Status Quo. (Melodin var lånad från en annan SQ-låt.)  Engelska landslaget har legat överst på listan vid två tillfällen, 1970 och 1990.

Bland svenska lag  har GAIS flera kul låtar, men bäst i mitt tycke av dem är ändå låten "Underbart att vara Gaisare" med Sten-Åke Cederhök och Hemvärnets Musikkår. Den anknyter lite grann till traditionell Music Hall, men det är väl ingen låt som lämpar sig för läktarsång direkt.

Text Sten Åke Cederhök, musik Sture Olsson.

Tyvärr är fotbollstjejerna inte riktigt lika flitiga på att spela in skivor, men 1987 spelade damlandslaget, passande nog inklusive Pia Sundhage,  in låten "Vi är tjejer, vi är bäst!" Den skrevs av Gert Lengstrand/Lasse Holm.

Vi kör den som en hyllning för tjejernas seger mot Polen idag!

Eintracht Frankfurt möter FC Augsburg och"Ultras" har sätt upp sina banderoller på staketet - det här är en tuff publik! Nu jäklar skall det bli en riktig kampsång, lyssna 0:22 in på klippet vad det blev…

Nu har det blivit mycket musik ett tag, så jag avslutar det kapitlet för min del med Joel Almes "Snart skiner Poseidon", en finstämd hyllning av ett stort lag. (Fast "Heja Blåvitt" duger ju bra den med…)

På föregående klipp finns det en hejarklacksledare av den gamla stammen med. Det är väl en numera utdöd typ av publikdomptörer, dessa herrar (för det var alltid män) i hatt och lodenrock som ropade saker som "Sassa brassa Mandelmassa" och liknnde ramsor i sina megafoner. Självaste Ernst Rolf lär ha varit en ofta anlitad hejarklacksledare.

Sedan kom en mellanperiod med lokalpatrioter i färggranna jackor som skrek i en batteridriven megafon på högsta volym. Landet var välfyllt av nu tystnade  hejarklacksledare, alla "legendariska" enligt sina klubbars historieskrivare. På nationell nivå hade vi Hasse Hansson, som dök upp i sin blågula dress med den hornförsedda mössan på allt från Finnkamper till DC i tennis.

Idag är det unga tjejer som på amerikanskt cheerleadermanér eldar publiken, samt en och annan överförfriskad yngling med bar överkropp som tror sig vara publikens självklara val som pådrivare. 

Men den gamla farbrorn med megafonen - "något tålte han skrattas åt, men mera att hedras ändå" för att låna några rader av Runeberg.

#22 Heja Sverige, friskt humör. Det är det som susen gör . heja , heja, heja 😃

#23 På nedanstående länk finns många av de gamla ramsorna samlade.

http://www.svenskafans.com/fotboll/fotbollsminnen-sassa-brassa-mandelmassa-vad-ar-det-496462.aspx

Sportbladet skriver om en bulgar som låtit tatuera in Manchester Uniteds klubbmärke i pannan. "Folk tittar på mig med beundran", säger han - undrar om de inte blev ett "be-" för mycket där någonstans…

För egen del skulle jag inte kunna tänka mig att låta tatuera mig alls, än mindre med ett klubbmärke, och allra minst i pannan. Fast de som håller på BK Häcken vet väl var de skall sätta sin tatuering…

Fotboll som skön konst - Ajax hyllar på sin hemsida på YouTube tioårsjubiléet av Zlatans klassiska mål för klubben mot NAC Breda. (Kan även ses på Sportbladet.)

#26 Zlatan hat några klassiska mål på sitt samvete. 1-1 målet mot Italien i EM 2004 och det osannolika 4-2 målet mot England härom året.

Hur känner sig den här killen från Qatar i detta läget? En  av många blunders som gjorts genom åren i fotboll. Men det är bara att bita ihop och komma igen. Här handlar det om att ta rätt beslut så fort som möjligt.

Aftonbladet meddelar att TV4 har orsakat en mindre diplomatisk kris med Costa Rica genom att välja deras nationalsång som signaturmelodi till programmet Parlamentet. "Vi hade ingen aning om att vi använde deras nationalsång", meddelar TV4 och lovar att den skall vara borttagen fr.o.m. andra avsnittet.

Hade man haft några fotbollsintresserade på redaktionen som sett kanalens egna sändningar från fotbolls-VM i somras kanske det hade blivit visst igenkännande när de hörde stycket på nytt?

Är ingen vän av Parlamentet. Gillade Time Out bättre 🙂

#29 Själv tyckte jag mig  känna igen någon slinga i nationalsången i följande käcka visa:

https://www.youtube.com/watch?v=IQRJXfJV_14

#30  Parlamentet miste väl för min del en stor del av sin tjusning när det blev allt mer uppenbart att "improvisationerna" mestadels  var fejkade.

Time Out såg jag då och då, och tyckte oftast att Annika Andersson var programmets behållning. Hennes son Carl-Oskar spelar ju f.ö. i Falkenberg och maken är ordförande i GAIS. Fast själv är hon väl Elfsborgare?

#31 Dom två farbröderna har varma fina sångröster.  Här är en som är expert på att imitera röster från fotbollsvärlden även om jag tycker en viss Gabrielsson från Östergötland numera gått om i kunnighet och hörs mera i media.  Men en kul imitation av två fotbollsikoner här, Thomas Nordahl och Glenn Hysén.

#32 Hon är Elfsborgare enligt den lista du publicerade häromdan. Men skulle tro hon håller  på Falkenberg också.

#33 Mörnbäck är underskattad! Tyvärr dräller det ju av ståuppkomiker (av minst sagt varierande klass)  i dessa dagar, någon plats för andra komiker verkar det inte finnas.  Apropå imitationer (och nationalsånger), här är en som ägnar sig åt sådant.

Populär Poesi har ett färskt temanummer på nätet om fotboll. Där finns det många betraktelser om fotboll, om allt från fotbollslimerickar och läktarsång till finstämda minnebilder från karriärer som aldrig tog sig.  Något att fördjupa sig i!

http://www.popularpoesi.se/tema/nummer-21-fotboll/

Året var 1965. I den lilla västgötska orten Grimsås som då hade 500 innevånare var det stor uppståndelse. Ortens stolthet, Grimsås IF, hade under spelande tränaren Lennart Nyström vunnit sin division 2-grupp en poäng före Öster och gått till allsvenskt kval mot Gefle IF, Brage och GAIS. Samtliga spelare i Grimsås liksom de flesta andra ortsbor arbetade på IKO-Kabel, vilket bidrog till den bruksanda som känns igen från andra industridominerade småorter med idrottslag.

Men inte bara folket hemma i Grimsås hejade på sitt lag, det bildades en Grimsås Fan Club där kändisar som  radiorösten Magnus Banck, rallystjärnan Ursula Wirth, Tore Skogman, Carli Tornehave och Rolf Björling ingick. Hemmamatchen mot Brage sågs av 15.520 åskådare, en fantastisk publiksiffra med tanke på innevånarantalet, och den siffran är nog ett evigt publikrekord för Grimsborg. För sittplats på  matchen fick man punga ut med sju kronor, valde man ståplats kostade det en femma. Brage visade sig för starka, och vann med 2-0.

Inledningen av kvalet hade gått strålande med vinst borta mot Gefle. Kvalandet slutade med en avgörande match mot GAIS på neutral plan, Ryavallen, inför 13.530 åskådare. Där föll  Grimsås med 2-0, vilket innebar att GAIS och Brage gick upp i allsvenskan.

Sagan Grimsås IF var dock inte slut med detta - i fyra decennier höll man till i tvåan och trean, ett fenomenalt resultat med tanke befolkningsunderlaget.  År 2011 lämnade man dock frivilligt fyran på grund av bristande ekonomi, men klubben dog inte med detta, idag återfinns man i mitten av division 6, Ulricehamnsserien. Och nästa år kan man alltså fira 50-årsjubileum för klubbens stora stund.

I Grimsås samhälle bor det nu c:a 700 innevånare, och än idag är kabelfabriken den dominerande arbetsgivaren på orten, även om företaget nu heter något annat.

För resten, i Torssons låt "Det spelades spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid" som fanns med* i föregående kuriosatråd avhandlas en medioker match mellan Jönköpings Södra och Grimsås på 70-talet.

*Torssons låt:

http://fotboll.ifokus.se/discussions/53ceadfe8e0e740d100001a9-fotbollens-kuriosakabinett-2?discussions-2#35

Källor bl.a:

http://www.bt.se/sport/sportkronika/jan_hansson/hansson-ett-sorgligt-slut-pa-en-vacker-saga%283081313%29.gm

http://www2.idrottonline.se/GrimsasIF-Fotboll/Foreningen/

#6 Apropå bruket av ordet "soccer" i USA som benämning på det vi menar med fotboll så har det visat sig att ordet faktiskt är engelsmännens påfund. Det började år 1863, när Rugby Football och Associated Football delade sig i varsina förbund. Ur "Associated Football" utvanns ordet "soccer", som sedan användes parallellt i England med "fotboll", men ordet blev alltmer omodernt för att till slut tas ur bruk omkring 1980.

Samtidigt ökade själva spelet sin popularitet i USA, och där hade man ju redan sin benämning fotboll för den amerikanska varianten, mer eller mindre till följd av den engelska uppdelningen 1863.  Därmed ökade istället bruket av ordet "soccer" i USA, och det har sedan skapat både begreppsförvirring och irritation. Men det är som sagt engelsmännen som bär skulden!

För övrigt är första kända tillfället som ordet fotboll förekommer i skrift i engelska språket är år 1486.

En riktig klassiker när det gäller SM-finaler i fotboll. Det här var på den tiden då finalen spelades i bäst av två. IFK Göteborg-Hammarby IF 27 oktober 1982 och det gick inte riktigt Blåvitts väg på Nya Ullevi i den här första finalmatchen. Men vilka spelare som nämns i inslaget.

#39 Segerfest vankades på Söderstadion i Stockholm när det var dags för SM-final nummer två 31 oktober 1982. men, men. Hammarby skulle få vänta ytterligare 19 år.

#39 Peter Gerhardsson i Hammarby, föga visste han då att han senare i livet skulle hamna i Göteborg som en mycket hyllad fotbollstränare i BK Häcken.

Vid sidan av fotbollen handlar intervjuerna med Peter Gerhardsson väldigt ofta om musik - han är en hängiven popälskare. För Borås Tidning avslöjar han att hans första egenägda skiva var Kana Kapilia med Hep Stars. Gerhardsson musiksmak har nog utvecklats en del sedan dess…

Omslaget till plattan med Hep Stars är väl f.ö. ett av de märkligare i svensk musikhistoria: fyra av medlemmarna i gruppen iklädda bastkjol och blomsterkrans, med Benny Andersson sittande i en gryta iförd sailormössa! Visserligen påstås det att kapten Cook blev uppäten av lokalbefolkningen på Hawaii, men det var ju trots allt långt före 1964, året då Hep Stars släppte denna premiärskiva… (Femtioårsjubileum i år alltså!)

Om femtio år eller så är det finito med övergångssummor och andra problem för klubbarna. och istället för matchläkare har man mekaniker, för då har robotarna  tagit över. Det smygtränas redan nu, här  är bilder från en träningsmatch. Fast oss emellan: visst  är vissa spelare lite orörliga - målvakten vid första målet t.ex. Dessutom filmar dom lite väl tydligt…

Det finns faktiskt hela matcher med robotar utlagda på YouTube, men de är ärligt talat lite väl sega ännu…

Om nu inte fotbollsrobotarna kan ta över de gröna planerna ännu så går utvecklingen ändå snabbt i branschen - den här tjejen kanske dyker upp i någon fotbollsstudio så småningom? (Fast i inslaget är det "buktaleri" - just  de här robotarna talar inte själva, men det finns sådana också.)

Spelades det verkligen  bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid? Ja, ett av de eviga tvisteämnena inom lagidrotten är hur moderna tiders utövare  och lag skulle stå sig mot kanonerna från förr. I nedanstående film får vi kanske svaret! (En sak är klar: i gårdagsteamet är det väldigt tätt mellan lagdelarna…)

Apropå nationalsånger som vi har diskuterat här: tur att inte Pauqador gick till slutspel i VM, för då hade det inte blivit mycket spelat…

#45 Hoppas Sverige får möta Paquador i nästa VM 😃

#46 Men de är starka sista fem minuterna!😃

Det finns lag från landsbygden som aldrig faller långt ned i seriesystemet utan hela tiden kommer tillbaka till högsta serien. Åtvidabergs FF är ett sådant lag. Visste ni förresten att ÅFF slagit ut självaste Chelsea i ett cupspel en gång i tiden?

#48 Ja, det är starkt - kanske det sista brukslaget i allsvenskan? Får erkänna att jag hade dålig koll på Åtvidaberg före Ralf, Benno, Torstensson och Wernersson, men de gick ju faktiskt upp i allsvenskan första gången redan 1951. Den här bilden är säkert klassisk i Åtvid…

(Och nästa år fyller Thomas Wernersson 60! "Tiden går", som vi väl konstaterat tidigare.)

Ikväll är vi alla iff-iffare!

#50 Den tv-serien såg jag när jag var barn 🙂

#51 Det var en trevlig serie N.P. Möller! Den gjorde väl  inte minst den skånska revystjärnan Nisse Ahlroth rikskänd.

Läste av en händelse om att den bästa publiksiffran för fotboll i Ångermanland noterades för så länge sedan som i juli 1953. Då kom det 6495 åskådare till Ängevallen i Härnösand för att se hemmalaget Älgarna (som låg i näst högsta divisionen) ta sig an Helsingborg i cupen. Östen Persson var inte bara med i hemmalaget, han satte även deras mål på världsstjärnan Kalle Svensson. Att gästerna gjorde sex mål kan vi tala tyst om…

Östen Persson intervjuades i Allehanda för ett år sedan om matchen. Åttioett år gammal verkar han ha glasklart minne och en en rätt skön humor.  År 1954 var han erbjuden att få komma till Norrköping och spela för IFK, där Bengt "Zamora" Nyholm (med just Älgarna) som moderklubb redan befann sig. Östen erbjöds ett civilt jobb som bilförsäljare, men att sälja folkvagnar lät inget vidare tyckte Östen, så han stannade i Älgarna. 

Östen håller fortfarande matchvikten på 65 kilo, och hans favoritlag är förstås Älgarna. Fast han blir nervös på matcherna, så han går även på träningarna där det är lite lugnare. När Härnösands FF spelade cupmatch mot just Helsingborg var Östen förstås på plats. "Klart jag måste kolla in Helsingborg, det är ju fortfarande ett bra lag", som Östen sa inför matchen. HIF vann med 4-0, men mest nöjd var kanske Östen att det "bara" kom 2400 åskådare, så publikrekordet stod sig med råge.

Numera håller IF Älgarna till i division 4 Ångermanland, eller "superfyran" som de föredrar att kalla serien.

Europacupfinalen i fotboll 1979 spelades mellan Nottingham Forest FC,  och Malmö FF,  den 30 maj 1979 på Olympiastadion i München. Trevor Francis gjorde matchens enda mål vilket gav engelsmännen segern.

MFF Startuppställning: Jan Möller, Roland Andersson, Ingemar Erlandsson, Kent Jönsson, Magnus Andersson, Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Robert Prytz, Tommy Hansson,Tore Cervin, Jan-Olov Kindvall

#54 Många bra spelare i den MFF-upplagan! Hittade lite uppgifter om hur det gick för dem sedan, åtminstone fram till 2009.

http://www.expressen.se/sport/fotboll/allsvenskan/sa-lever-mffs-europahjaltar-i-dag/

De flesta som sett några stormatcher i fotboll på TV har säkert hört en uppspelt publik ta upp Triumfmarschen ur Aida av Verdi, ibland på ett riktigt stämningsfullt sätt ( fast på svenska läktare blir det oftast en slarvig "tralalaversion").

Inte minst i Verdis hemland Italien kan man även få höra andra stycken av honom stämmas upp. Om detta berättade Olle Svenning i en intressant artikel i Dagens Nyheter i december förra året. Han förtäljde också att när klubben Parma, där ju Tomas Brolin spelat, bildades 1913 så hette den faktiskt Verdi Fotball Club. Verdi kom nämligen från Parmaområdet, och just 1913 var det 100 år sedan kompositörens födelse.

Här är Triumfmarschen i en något pampigare version än den vi brukar höra från läktarna… (Metropolitan 1989.)

#56 Och så här låter det när fansen till Urawa Red Diamonds i japanska ligan stämmer upp stycket.

Storbritanniens  första kvinnliga fotbollsklubb tros ha varit Mrs Graham's XI från Skottland, bildat 1881 av målvakten Helen Matthews, som spelade under pseudonymen Mrs Graham. Laget lockade storpublik, men det verkade enligt dåtida tidningar mera vara kvinnornas klädsel som intresserade - skjortor och långbyxor var tydligen publikdragande! I denna artikel finns en intressant lagbild, där tio av lagmedlemmarna är ombytta för spel, medan den elfte är iklädd krinolin och huvudbonad, en tydlig illustration på den klädchock tjejernas utstyrsel måste ha varit. En dåtida tidning skrev: "Det finns en nyfikenhet på att se kvinnor uppträda okvinnligt,  så det är inte förvånande att matchen drog en folkmassa på flera tusen,  men ett fåtal av dem vill se sina egna systrar eller döttrar uppvisa sig på fotbollsplanen."

Fotbollsmatchen tidningen refererade var förmodligen en landskamp mot England, som besegrades i två raka matcher. Trots detta orsakade damernas okvinnliga uppträdande  upplopp, som fick till följd att damfotboll förbjöds i Skottland, ett förbud som upphävdes först 1971. Helen Matthews tog konsekvenserna och flyttade till England för att få spela fotboll. Idag ses hon som suffragett, och historiker tror att Mrs Graham's XI var en av flera faktorer som banade vägen för kvinnlig rösträtt i Skottland.

När Maradona boxade in sitt mål bakom Shilton i VM 1986 sade han ju att "Guds hand" hade ett finger med i spelet. Några andra som skulle kunna tänkas få en hjälpande hand från samma håll är väl Vatikanstatens herrlandslag (något damlandslag lär inte finnas…). De är visserligen inte med i FIFA, men fotbollsintresset är det inget fel på i Gudastaden. Något som kanske inte är så välkänt är att självaste "Trappa",  Giuseppi Trappatoni, lär ha varit tränare för Vatikanens landslag.

Förre påven Johannes Paulus sägs ha haft meriter som fotbollsmålvakt i sitt CV, och den nuvarande påven Franciscus är ett stort fan av sitt hemland Argentinas landslag.

Här är ett inslag från Vatican City Clerical Cup, som de kallar "Vatikanens eget VM".

#59 Av någon anledning så satt jag häromdan och funderade på vad jag skulle skriva om, och började så smått fundera på olika landslag som finns i världen. Jag kom då att tänka på Vatikanstaten. Det finns fler lilleputtländer. Den man mest kommer att tänka på är San Marino, men det finns även flera små ögrupper i Oceanien  som har landslag

#60 Ja, där ser man - (fotbolls)världen är liten!

Det går utför med svensk fotboll…

Det drar sig ju mot val, och det står väl och väger kan man säga. Själv har jag redan lallat iväg och förtidsröstat, men för den som ännu inte gjort sin plikt kommer här lite oförblommerad partireklam.

Konstiga fotbollsskador skulle man nog kunna skriva en hel tråd om! En av de konstigaste råkade  nog backen Loris Benito i Schweiziska FCZ ut för förra året i matchen mot Thun, då han blev biten av en mård. "Med facit i hand var det kanske lite dumdristigt gjort. Men vet ju inte vad den där mården har för sjukdomar. Men jag ville spela vidare och fånga in den där saken. Ett mårdbett är smärtsamt", konstaterade Loris efter matchen. Om det var glidtacklingen på mården som gjorde att Benfica fick upp ögonen för Loris Benito är oklart, men i somras signerade klubben ett femårskontrakt med den spanskättade schweizaren. Hur det gick för mården är oklart - troligen blev den portad från arenan under en längre period.

#64 Mårdar är så söta  djur 🙂 Synd att dom ska storma fotbollsplaner 🙂

 #64 Till kategorin konstiga fotbollsskador hör förstås även det som Adelino Barros, Vitória de Guimarães  målvakt, råkade ut för 1997 då han skulle plocka ut en boll ur målet under träning. När han sparkade till bollen bar det sig inte bättre än att han tappade balansen, fastnade med munnen i nätet och bröt käkbenet. Han hade förmodligen inga problem att hålla sig för skratt efter den träningen…

Kanske läge att summera Olof Mellbergs karriär lite? Så många mål gjorde han väl inte, och mest på fasta situationer - som den här! Säkert inte hans snyggaste, men antagligen det märkligaste. Och för Peter Enckelman, hans lagkompis i Villamålet,  var det förhoppningsvis det mest onödiga. Fast han levde ju upp till namnet…

#59 Apropå "Guds hand" så var väl detta snarare det motsatta? Efter alla fina matcher Mellberg gjort så är det kanske ofint att påminna om den här situationen, men handsen mot Kroatien 2005 är ju faktiskt en klassiker… (Frusen sekvens från YouTubefilm.)

Nej, så här kan vi ju inte sluta!  Tack Olof Mellberg, en av de mest hängivna spelarna vi sett på plan den senaste generationen. Du har gjort stort intryck var du än spelat!

Dags att avsluta ännu ett kabinett och börja på ny kula! Vi ses väl där?

http://fotboll.ifokus.se/discussions/5405d64ace12c432750133b1-fotbollens-kuriosakabinett-del-4?discussions-1